Den fyrtioförsta bok som jag har läst ut i år är "Boktjuven" (2005) av Markus Zusak. Det är en av de mer originellt berättade romaner jag har läst på mycket länge. Till att börja med är berättaren i boken Döden (ja, den där figuren med lie och timglas och så vidare) och Döden följer den unga flickan Liesel som mitt under andra världskriget hamnar hos fosterföräldrar eftersom hennes egna föräldrar är borta och hennes lillebror dör under en tågresa. Egentligen är det hela en oerhört sorglig historia med en hel del död och lidande och grymheter men Döden berättar det hela med en lätthet som får saker att inte alltid verka riktigt så hemska som de är. Liesel kommer via olika omständigheter att stjäla böcker men egentligen ganska få och med långa mellanrum. Det följer även en episod där hennes godhjärtade adoptivfar gömmer en judisk man i sin källare innan roman går mot sitt klimax. Mer vill jag egentligen inte avslöja eftersom jag tycker romanen i sig själv är värd att läsa. Jag tror det i grunden är en ungdomsroman men jag tycker vem som helst kan läsa den. Jag blev väldigt tagen av boken och kommer att bära med mig berättelsen länge.
Och så... dagens Proust!
På sidan 39 - 52 i femte delen, "Den fångna", skildras hur hertiginnan Guermantes snoppar av hertig Bréauté då denne talar om Dreyfusaffären. Hertig Guermantes gör en del utläggningar om judarnas opålitlighet men man pratar därefter om kläder och hertiginnan lovar berättaren att vara behjälplig med att skaffa kvalitetskläder till Albertine. Därefter skildras hur baron Charlus ofta går och dricker te hos Jupiens brorsdotter även om baronens retar sig på hennes uttryck om att "spendera teet". Charlus är även på promenader med Vagoubert men blir generad av dennes beteende. I övrigt skildras baronens planer på att få Morel att gifta sig med Jupiens brorsdotter.
