Chronik der Gesellschaft, erster band

 

Den fyrtiofemte boken jag har läst ut i år är ”Chronik der Gesellschaft unter dem letzten Kaiserreich, erster band” (”Krönika över sällskapslivet i det senaste kejsardömet, första bandet”, 1922) av Fedor von Zobeltitz (1857 - 1934). Denne von Zobeltitz var en i samtiden känd tysk underhållningsförfattare som även skrev krönikor för en tidning i Hamburg även om han alltså bodde i Berlin. Det hela har lite karaktären av ”vykort från huvudstaden” och i förordet beskriver han det hela som ”stämningsbilder” när krönikorna år 1922 sammanställdes i bokform. Det mesta som skildras är hovbaler, middagar på ambassader och andra former av mottagningar hos samhällets högdjur under åren 1894 – 1901. Här får vi även lära oss att den brittiska ”Charley's tant” är en förfärlig pjäs (enligt författaren) och vi möter utöver adeln även soldater, hantverkare och även representanter för socialdemokratin (vilka von Zobeltitz håller en viss distans till men ändå skildrar så seriöst han kan). Överlag mycket underhållande skildringar från Berlin vid förra sekelskiftet.

Och så... dagens Proust!

På sidan 98 – 114 i femte delen, ”Den fångna”, gör berättaren i sin besvikelse över Albertine först en utläggning om hennes sammansatta natur, över kärlekens villkor och om hur synen på en människa kan växla över tid. Han ringer Andrée för att fråga om hon ska hämta Albertine i morgon och denna berättar att de båda ska till Madame Verdurin i morgon fast berättaren inte vill det. Han säger inget utan reflekterar mest över hur olika röster låter efter sitt telefonsamtal. En utläggning om Francoises hat mot Albertine följer och därefter grälar de båda så smått eftersom berättaren inte vill att Albertine går till Madame Verdurin. Han reflekterar även över känslosamhet visavi känslighet.

Statsrådets klipp

 Den fyrtiofjärde boken som jag har läst ut i år är "Statsrådets klipp" (1986) av Bo Baldersson. Boken är ganska lik de tidigare och går ut på att den rike ägaren till ett vitvaruföretag dör under mystiska omständigheter som givetvis visar sig vara mord varvid statsrådet får något att bita i istället för att, som inom andra områden, snubbla fram genom tillvaron. Den stora överraskningen i denna volym är dock den att berättaren, adjunkt Persson, blir kär!

Och så... dagens Proust! 

Ovan: John William Goodward - I Sapfos dagar (1904)

På sidan 84 – 98 i femte delen, ”Den fångna”, skildras hur vädret påverkar ens skaparlynne. Därefter följer olika minnen från Balbec och inte minst morgonkonserterna. Berättaren drar sig även till minnes att hovmästaren Aimé sa något nedlåtande om Albertines moral och fäster sig vid det. Han gör rentav vissa efterforskningar kring hennes göranden och låtanden och ältar åter hennes eventuella lesbianism. Senare vill Albertine åka till Verdurins men berättaren försöker avstyra detta.

Statsrådet sitter kvar

 

Den fyrtiotredje boken som jag har läst ut i år är ”Statsrådet sitter kvar” (1978) av Bo Baldersson. Boken går i sedvanlig Baldersson-stil men skildrar dock med stor komik hur statsrådet får sitta kvar såsom synnerligen populär justitieminister även efter regeringsskiftet 1976. Därefter utreder statsrådet med sedvanlig frenesi mordet på en disponent i textilbranchen, vars egendom han och svågern Wilhelm Persson råkar gästa.

Och så... dagens Proust!

Ovan: "Flaming June" (1895) av lord Frederic Leighton

På sidan 66 – 84 i femte delen, ”Den fångna”, skildras först något av författarens samliv med Albertine och en utläggning om erotikens natur. Därefter rundar berättaren av diskussionen om Morel och Jupiens brorsdotter och pratar lite om hur parets känslor förändras för varandra. Berättaren diskuterar kvinnors och flickors natur med utgångspunkt i hans första möte med flickorna i Balbec. En längre utläggning följer av hur berättaren iakttar den sovande Albertine och enda gången i berättelsen föreställer han sig hur hon tilltalar honom med namnet ”Marcel”. Därefter skildrar han även hur Albertine ser ut naken och hur de båda sedan hehöver snygga till sig lite då berättaren behöver ringa på Francoise.

Harpsundsmordet

 

Den fyrtioandra boken som jag läste ut i år var "Harpsundsmordet" (1969) av Bo Baldersson. I denna andra bok om statsrådet besöker han sin gamla barnflicka och dennas bror, boende i trakten av Harpsund. Lagom då broderns sjuttioårsdag firas hittas han dagen efter balunsen död i sin säng och alla betraktar det som död av ålder men statsrådet blir genast misstänksam och en rad förvecklingar följer med faktiskt tragiska följder i den annars komiska romanen. Lätt men underhållande litteratur. 

Och så... dagens Proust!

Ovan: Chinchilla, ett djur som fick ge sitt liv till ett par av Albertines skor. 

På sidan 52 – 66 i femte delen, ”Den fångna”, beskrivs Morels känslo för Jupiens brorsdotter vilka mer och mer övergår i kärlek. Vidare skildras Morels ständigt ansträngda ekonomi och hur han till sist via berättaren lånat pengar av Bloch. Han har därefter behandlat denne vänligt men senare rentav förnekat att han lånat några pengar. Författarens tillvaro med Albertine skildras och hur han nästan överraskar henne och Andrée tillsammans utan att förstå det. Han diskuterar dock sin svartsjuka mot Albertine specifikt och sedan följer en utläggning om svartsjukans natur.