Den sextioförsta boken som jag har läst ut i år är "A Buyer's Market" (1952) av Anthony Powell. I denna andra volym i serien skildrar berättaren sin första tid efter universitetet då han kommit in i förlagsbranschen och publicerar konstböcker. Just konst är ett genomgående tema i denna roman och en huvudperson i boken är den åldrande konstnären Edgar Deacon, en vän till berättaren Jenkins föräldrar. I övrigt består boken av ett antal middagar i societeten där allehanda samtalsämnen tas upp och det är väl också här man förstår jämförelsen med Proust på allvar. Widmerpool figurerar förstås såsom en komisk figur som exempelvis avslutar en danskväll med att få en kopp socker över huvudet. Det förekommer även en del mer regelrätta fester i vad som ännu är "det glada tjugotalet" (cirka 1928 - 29). I slutet av berättelsen åstadkommer Powell för övrigt den mest dunkelt skildrade sexscen jag någonsin stött på i litteraturen .
Och så... dagens Proust!
Ovan: Claude Monet, "Intryck: Soluppgång" (1872)
På sidan 465 - 479 i tredje boken, "Kring Guermantes", skildras hertigens artighet mot berättaren och hur hela sällskapet därefter tålmodigt väntar på berättaren medan han noga besiktar ett antal tavlor av Elstir. Trots att berättare är generad över att ha låtit alla vänta så aristokraterna älskvårdheten själv. Berättaren presenteras även för prinsessan av Parma, som han först inte har en aning om vem hon är vilket även det generar honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar