En stjärna kallad Henry

 

Den trettionionde boken som jag har läst ut i år blev "En stjärna kallad Henry" (1999) av Roddy Doyle. Denne författare är ju annars mest känd för sina kärvt komiska romaner såsom "The Commitments" eller "The Van" men här ger han sig ut på en ambitiös skildring av Irlands moderna historia, betraktad genom ögonen på den mer än gatusmarte Henry, som inte utan skäl bär efternamnet Smart. Henrys far försvinner och hans mor är nervsjuk men den extremt driftige pojken växer upp på gatan i Dublins slum och lever länge med sin bror, det sista överlevande syskonet, tills också han dör av TBC. Handlingar hoppar fram från cirka 1910 - 11 till påskupproret 1916 där den unge Henry får en nyckelroll. Just det patetiska i det misslyckade upproret skildras ganska väl. Som genom ett mirakel överlever Henry och utför senare morduppdrag för IRA men saker blir inte som han tänkt sig. Trots ett ämne som skiljer sig från hans andra böcker så känner man ändå igenom Doyles svarta humor och varmt realistiska prosa. En helt klart läsvärd roman även för det historiska inslaget. 

Och så... dagens Proust! 

Ovan: Saint-Cloud, dit Albertine ofta far med Andrée. 

På sidan 15 - 28 i femte delen, "Den fångna", skildras hur berättaren övervakar Albertine även om han också släpper iväg henne på utflykter med Andrée. Dock snokar han mycket i deras göranden och låtande och framstår som jobbig i största allmänhet. 

Ungdom i Tyskland

Den trettioåttonde boken som jag har läst ut i år är "Ungdom i Tyskland" (1933) av Ernst Toller. Den senare dramatikern och aktivisten Toller (1893 - 1939) skildrar sin tid från barndom och politiskt omedveten ungdomstid via det hopplösa deltagandet i första världskriget och sedan revolutionen och hans egen roll i den kortlivade bayerska rådsrepubliken våren 1919. Uppenbarligen var Toller heller inte en man utan humor för han kan med torr ironi skildra såväl sina egna tidigare åsikter som det groteska och blodiga turerna under krig och revolution. En stor tyngdpunkt ligger just på händelserna mellan cirka november 1918 och maj 1919. Merparten av de ledande deltagarna i rådsrepubliken lynchas av frikårer eller avrättas efter korta och farsartade rättegångar. Det är rena turen för Toller att han grips först i juni 1919, när lugnet lagt sig något. Han blir därmed kanske det mest prominenta vittnet från den röda sidan under oroligheterna i München. Boken avslutas med hans frigivande ur fängelset sommaren 1924. Även om boken slutar där och riktar Toller förordet en anklagelse mot alla dem som trots allt inte förmådde stoppa Hitler. Förordet är skrivet 10 maj 1933, samma dag som hans böcker brändes i hemlandet. Toller skulle senare vara aktiv för den spanska republiken men hängde sig deprimerad i New York i samband med Francos seger. Allt som allt en mycket intressant vittnesskildring av Tysklands övergång från kejsardöme till republik. 

Och så... dagens Proust! 

Ovan: Ovan Racines "Esther" (1689), som Albertine citerar ur för berättaren. 

På sidan 5 - 15 i femte delen, "Den fångna", skildras hur berättaren vaknar upp i sin lägenhet och de ljud han hör från gatan. Det visar sig att Albertine nu bor hos honom i någon form av frivillig fångenskap. Francoise ser därtill till att hon håller sig till husets regler och inte stör berättaren innan han ringt på morgonen. Det följer därefter en utläggning om hans mors resa till Combray och Francoise obehag då hon inte hann säga adjö till en husföreståndarinna i Balbec.