Den trettionionde boken som jag har läst ut i år blev "En stjärna kallad Henry" (1999) av Roddy Doyle. Denne författare är ju annars mest känd för sina kärvt komiska romaner såsom "The Commitments" eller "The Van" men här ger han sig ut på en ambitiös skildring av Irlands moderna historia, betraktad genom ögonen på den mer än gatusmarte Henry, som inte utan skäl bär efternamnet Smart. Henrys far försvinner och hans mor är nervsjuk men den extremt driftige pojken växer upp på gatan i Dublins slum och lever länge med sin bror, det sista överlevande syskonet, tills också han dör av TBC. Handlingar hoppar fram från cirka 1910 - 11 till påskupproret 1916 där den unge Henry får en nyckelroll. Just det patetiska i det misslyckade upproret skildras ganska väl. Som genom ett mirakel överlever Henry och utför senare morduppdrag för IRA men saker blir inte som han tänkt sig. Trots ett ämne som skiljer sig från hans andra böcker så känner man ändå igenom Doyles svarta humor och varmt realistiska prosa. En helt klart läsvärd roman även för det historiska inslaget.
Och så... dagens Proust!
Ovan: Saint-Cloud, dit Albertine ofta far med Andrée.
På sidan 15 - 28 i femte delen, "Den fångna", skildras hur berättaren övervakar Albertine även om han också släpper iväg henne på utflykter med Andrée. Dock snokar han mycket i deras göranden och låtande och framstår som jobbig i största allmänhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar