Den nionde boken som jag har läst ut i år är "The Dream" (1888) av Emile Zola vilken är den sextonde boken i krönikan om släkten Rougon-Macquart. Berättelsen börjar omkring 1861 då den lille föräldralösa Angelique räddas av det godhjärtade och barnlösa paret Humbert, vilka arbetar med brodyr. Läsaren förstår efter en tid att Angelique är den försummade och oälskade dottern till Sidonie Rougon. Hennes styvfar gör ett halvhjärtat försök att spåra flickans släkt men trots att han rentav ser Sidonie genom ett fönster (och får ett dåligt intryck av henne) så låtsas han att Angeliques släktingar är döda. Makarna kan därmed adoptera henne. Trots att flickan blir mycket skicklig på broderier, främst utförda åt kyrkan, och gör sin adoptivföräldrar glädje så är hon även en smula bortskämd, lynnig och drömsk och framför allt besatt av helgonlegender Hon hoppas även att få gifta sig med en prins och när en livs levande adelsman faktiskt dyker upp och verkligen älskar henne så sätter omgivningen, främst den unge mannens far, genast käppar i hjulet för de båda ungas kärlek och upplösningen blir dramatisk. Eftersom Zola skildrade Frankrike under Napoleon III utförligt så får vi just i denna bok även en beskrivning av den katolska kulten som den kunde te sig i en mindre stad med parader och fromma åskådare. Zola är alltid en smula pratig i sina böcker men dock en bred skildrare av sitt land under en avgränsad period i historien.
Och så... dagens Proust!
Ovan: Fedra skildrad i konsten 1880.
På sidan 31 - 52 i sjätte delen, "Rymmerskan", tar berättare emot Bloch som nämner att han redan hunnit prata med Madame Bontemps om hennes systerdotter Albertine. Berättaren blir arg då hans planer med att skicka Saint-Loup till Madame Bontemps därmed omintetgörs. Han blir sedan kallad till polisen för att han efter Albertines flykt haft en flicka hemma hos sig och gett henne pengar. Polischefen skäller på honom i föräldrarnas närvaro men blir fryntligare när de gått. Han trånar därefter efter Albertine men eftersom polisen ännu övervakar hans hus en tid så vågar han inte bjuda hem fler flickor. Han får av Saint-Loup veta att planerna gått om intet och Albertine har fått veta allt. Hon telegraferar senare till berättaren om menar att han ju bara kunde ha skrivit till henne. Berättaren svarar med ett brev där han påstår han skulle ha friat samma dag som hon reste och att de bör leva åtskilda (en lite för att få Albertine tillbaka) och postar det till sist efter en utdragen vånda.
