Den åttonde boken som jag har läst ut i år är "Den fångna" (1925) av Marcel Proust. En stor del av boken är till det yttre händelselös och handlar mest om berättarens alltmer destruktiva relation med Albertine, som nu bor i hans stora lägenhet. Mycket rör sig som vanligt kring de inre tankarna. En central scen i boken utgörs dock av en middag hos Verdurins där Monsieur Verdurin hetsar hackkycklingen Saniette till en stroke och där baron Charlus förnedras då den opportunistiske musikern Morel offentligt sviker honom. Stora delar av boken är dock en ren uppvisning av berättarens självupptagenhet men middagen gör boken mer än väl värd att läsa.
Och så... åter... dagens Proust!
Ovan: Den sköna Helena såsom konstnären Evelyn de Morgan såg henne i en målning från Prousts egen tid (1898).
På sidan 15 - 31 i sjätte delen, "Rymmerskan", tycker berättaren mest synd om sig själv efter Albertines flykt. Han funderar över om hon rest till en faster i Touraine. Han ber vännen Saint-Loup åka dit och rentav muta fastern för att få Albertine åter. Han visar vännen ett foto av Albertine och medger för sig själv att hon inte direkt är sköna Helena. Han ser även att Saint-Loup rentav blir besviken på fotot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar