Den elfte boken som jag har läst ut i år är "The Vanquished" (2016) av Robert Gerwarth. Den tysk-brittiske historikern skildrar i detta breda verk de otrevliga konflikter som följde precis på stilleståndet på Västfronten 11 november 1918 och tar egentligen sin början redan våren 1917, med ryska revolutionen. Man kan säga att boken ganska exakt täcker sex år, från våren 1917 till våren 1923. Den i Europa kaotiska period omfattar bland annat revolutionerna i Ryssland och det förödande inbördeskriget, oroligheterna i Tyskland 1918 - 23, Österrike-Ungerns sammanbrott och de olika nya ländernas öden och minsann om inte Bulgarien får en utvikning. Ett segrarland bland övriga förlorare, Italien, skildras och där beskrivs vägen mot Mussolinis diktatur innan boken avslutas med krigen kring Anatoliska halvön 1918 - 23 då turkarna till sist stoppade Ententens försök att dela upp landet mer än vad som faktiskt blev fallet. Särskilt beskrivningen av Smyrnas förstörelse i september 1922 skakade mig djupt eftersom jag hade ytlig kunskap om händelseförloppet. Resultatet blev att greker och turkar vars förfäder bott på sina orter i hundratals år nu skickades "hem" till Grekland eller den nya turkiska republiken. Samtidigt beskriver Gerwarth i ett efterord hur de etniska motsättningarna i Europa i övrigt inte löstes på samma vis som angående greker och turkar (hur ohygglig den lösningen nu än var) och att allt därefter var bäddat för nya konflikthärdar varav några levt kvar in i vår egen tid. En imponerande bok som dock åter påminde mig om mänsklig dårskap och kortsiktigt tänkande, taktiskt såväl som politiskt.
