Franz Kafka - Processen

Första gången jag hörde talas om Kafkas ”Processen” var i en artikel i Slitz som handlade om Manchester. Där refererades det till Joy Divisions beläte frontman Ian Curtis och hur han kunde ha legat på en gräsmatta (den på vilket bandet i reportaget poserade) och läst jut ”Processen”. Senare kom jag förstås även att själv läsa den på gymnasiet. Nu är väl min uppfattning av romanen rätt rejält påverkar av den utförliga diskussion som vi hade med vår svenskalärare, en diskussion som jag ännu dryga 25 år senare minns ganska väl.

Jag har vid tillfälle läst om ”Processen” även efter gymnasiet, dock i samma pressning som jag använde mig av första gången. När jag nu läste att det fanns en nyöversättning där man även stoppat in flera kapitel som Kafkas vän Max Brod helt enkelt strök så kunde jag förstås inte motstå frestelsen. Det är för övrigt eminenta förlaget Bakhåll som utgett denna volym som en av flera i Kafkas samlade skrifter.

Hur håller den då som läsupplevelse? Faktiskt ganska bra. Den enklaste ingången är att tänka på hela romanen som en ond dröm eftersom Josef K, bankmannen som en morgon finner sig häktad, ideligen hamnar i märliga och fullkomligt orealistiska situationer samtidigt som även han själv under långa tider beter sig irrationellt och obegripligt. Vi är nog många som känner igen oss från drömmar där till synes realistiska situatoner fylls med fullkompligt orimliga inslag.

Kafka arbetade själv med socialförsäkring (arbetarskydd) och var ganska väl förtrogen med irrgångarna i byråkratin inom det Österrike-Ungern som Robert Musil kallade ”Kakanien” (av Kaiserlich und Köninglich). Eftersom jag nu själv jobbar något med socialförsäkring så kan jag finna det faktum att jag har en kollega i Kafka smått roande.

I boken får vi även följa Josef K:s till synes fruktlösa kamp med att försöka nysta i sin process vilket enbart leder honom in i den ena återvändsgränden efter den andra. Poliserna som häktar honom har ingen aning om vad saker gäller, inte heller deras befäl. Inte heller domarna som K senare träffar verkar mer insatta. Kort och gott får K aldrig, genom hela berättelsen, veta vad han är anklagad för och så förblir det fram till slutet som jag trots allt inte ska avslöja.

Det har skrivits mycket om Kafka och jag ska försöka att inte alltför mycket hänge mig åt upprepningar men om du vill ha en stark läsupplevelse som på ett icke-realistiskt vis skildrar människans kamp i det komplicerade moderna samhälle så kan du med fördel ta sig an ”Processen”.