Erika och Klaus Mann

 

Det är inte lätt att vara barn till kända människor. Två som skulle kunna ha beskrivit detta var de nära förbundna syskonen Erika Mann (1905 – 69) och Klaus Mann (1906 – 49) som hela sina liv växte upp i skuggan av sin far Thomas, Tysklands mest kände författare under sin levnad. Även om det skilde ett år mellan syskonen så beskrev deras far dem närmast som tvillingar och de hade en extremt nära relation hela sina liv. Klaus kom tidigt att bli en neurotisk ung man, plågad av drogmissbruk och av sin homosexualitet. Hans syster, som också var homosexuell, levde också ett med tidens mått okventionellt liv men var mer robust till sin läggning. Klaus hade en spänd relation till sin far medan Erika istället var dennes favoritbarn. Klaus blev mot mitten av tjugotalet kritiker och författare samtidigt som hans syster istället påbörjade en karriär inom teatern. Ungefär samtidigt förlovade sig både Klaus och Erika, Klaus med dramatiern Frank Wedekinds dotter Pamela och Erika med skådespelaren Gustav Gründgens. Det hela var en charad då även dessa två var homosexuella och syskonen i all tysthet bytte partner med varandra. En annan person som kom att påverka syskonens liv var den oerhört rika schweiziska författaren Annemarie Schwarzenbach, fotograf och författare. Även hon kom att dela säng med Erika. Hitlers maktövertagande 1933 påverkade givetvis även syskonens liv. Klaus försökte till en början ta livet av sig med morfin men misslyckades och lämnade Tyskland i mars 1933. Erika kom att bli den sista i hela famijen Mann som lämnade Tyskland och lyckades även rädda med sig en del av faderns papper. Hon gifte sig med den likaledes homosexuelle brittiske poeten W H Auden för att få brittiskt medborgerskap. Kuriöst nog förblev paret gifta till Erikas död då Auden rentav fick ett litet arv från henne. Från Amsterdam skötte Klaus utgivande av ett litterärt magasin för exiltyskare vilket finaniserades av Schwarzenbach. Han försökte även flera gånger att avgifta sig och var inlagd på olika kliniker. Under sin sista tid i Amsterdam gav Klaus ut romanen ”Mephisto” där huvudrollen Hendrik Höfgen, en opportunistisk skådespelare, är ett illa dolt porträtt av Gustav Gründgens. Båda syskonen kom till USA 1936 och vistelsen i New York var nog så trevlig med rikt socialt liv och mycket umgänge med andra exiltyskar. Dock var miljön inte särskilt nyttig för Klaus som från och med då började missbruka droger mer än någonsin samtidigt som han sexuella utsvävningar blev mer och mer intensiva. Till sist fick Klaus flytta in hos sina föräldrar på Västkusten eftersom han inte längre kunde försörja sig. Syskonen hann emellertid även med att tillsammans åka till Spanien och rapportera från det där pågående inbördeskriget. Klaus blev 1943 amerikansk medborgare och deltog även i kriget under 1944. Parallellt med detta var Erika krigskorrespondent och följde de amerikanska trupperna då de från 6 juni 1944 trängde in i Europa. Ungefär samtidigt kom båda syskonen sommaren 1945 åter till det Tyskland som de då inte hade sett på 12 år. Klaus skickade av US Army dit för att rapportera från det förödda landet och Erika kom dit i den segrande amerikanska arméns kölvatten. Erika färdades genast vid ankomsten till Tyskland för att kräva tillbaka familjens egendom. Hon har även beskrivit hur chockad hon blev då hon 3 juli 1945 nådde det ruinlandskap som hade varit Berlin. Erika kom sedan att bevaka Nürnbergrättegångarna innan hon i början av 1946 kollapsade till följd av överansträngning och tvingades vila upp sig under en längre period. Under efterkrigstiden försökte Klaus upprepade gånger sluta med droger, men förgäves. 21 maj 1949 dog han i Cannes av en överdos som vissa har menat var ett självmord. Bedömare har dock pekat på att Klaus var vid gott mod under den sista tiden av sitt liv och har velat avskriva hans död som en olycka. Erika blev djupt förkrossad över broderns död och återhämtade sig aldrig helt och hållet. Föräldrarna kom inte på Klaus begravning. Familjen bodde ännu i USA man men Erika kom mer och mer på kant med de amerikanska myndigheterna och då hennes föräldrar 1952 flyttade till Schweiz följde hon med eftersom hon kände marken bränna under sig i McCarthys USA. Erika förvaltade sin brors litterära kvarlåtenskap och såg till att ”Mephisto” kunde ges ut i Västtyskland i början av sextiotalet men Gustav Gründgrens styvson såg snabbt till att boken via domstolsbeslut blev förbjuden såsom ärenkränkande. Boken hade utgetts i Östtyskland och i ett stort antal andra länder men förblev förbjuden i Västtyskland ända fram till 1981! Erika kom under resten av sitt liv att bo i Zürich och förvaltade efter faderns död 1955 även dennes litterära kvarlåtenskap. Själv avled den äventyrliga kvinnan 1969.

Ovan: "Impression, soleil levant" (Intryck, soluppgång) från 1872 av Claude Monet. 

På sidan 255 – 267 i andra delen, "I skuggan av unga flickor i blom"; skildrar berättaren olika brevförfattares stil. Han diskuterar den (fiktive) impressionisten Elstir och blir intagen av en flicka som serverar kaffe. Därefter följer ankomsten till järnvägsstationen i Balbec och första intrycken av stadens kyrma. Det visar sig att berättarens mormor, som ville att Francoise skulle åka i förväg, råkat skicka iväg denna med fel tåg. Ytterligare intryck av Balbec följer innan berättaren och hans mormor kommer till hotellet där de ska bo. Berättaren återger sin dysterhet då hans mormor genast börjar kohandla om priset med den fete och koppärrige hotelldirektören.