.jpg)
Den trettionionde boken som jag har läst ut i år är kortromanen "Der Tod in Venedig" (1910) av Thomas Mann. Jag har tidigare läst romanen på både tyska och svenska men det var nu ett tag sedan så jag tog åter ett tag med den tyska versionen och det gick betydligt lättare än sist. Mann på tyska är dock svårläst (och svåröversatt) med sitt staplande av bisatser. Det är överlag förbluffande att denna roman fick ges ut utan större reservationer från förlaget där i början av 1910-talet. Ämnet är lite pikant då det som skildrar är hur en känd författare, Gustav von Aschenbach (utseendemässigt tydligen modellerad efter kompositören Gustav Mahler), åker på semester till Venedig och blir som besatt en ung polsk pojke vid namn Tadzio. Det händer visserligen opassande men den åldrade mannen skuggar pojken och hans följe och kryssar planlöst genom staden när han inte är på stranden på Lido. Parallellt med denna berättelse noterar författaren även en rad märkliga händelser i staden då människor hastigt avreser och hotellpersonal och andra synes mindre benägna att förklara varför. En intensiv och fascinerande roman som får en abrupt upplösning.
Och så... dagens Proust!
.jpg)
På sidan 166 – 179 i tredje delen, ”Kring Guermantes”, skildras hur berättaren innan ett besök hos Madame de Villeparisis bjuds på lunch med Saint-Loup och hans älskarinna i en by utanför Paris. Till berättarens nästan chockade förvåning visar sig Saint-Loups högt värderade älskarinna vara den före detta prostituterade ”Rachel då herrens nåd” som berättaren ett antal gånger mött på bordell. Han håller dock masken och konverserar henne samtidigt som han reflekterar över hur olika människor kan värderas beroende på situation. På väg till hemmet möter Rachel två andra prostituerade med herrsällskap som först hälsar glatt men sedan drar sig tillbaka då de ser att även hon har sällskap. Rachel pratar om hur hon ska förmå Saint-Loup att dricka mindre vin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar