Den fyrtioandra boken som jag har läst ut i år är "Preussiska anarkister" (1997, min bok en andrautgåva från 2016) av Carl-Göran Heidegren. Det är en bitvis väldigt teoretisk och en smula torr bok som skildrar författaren och filosofen Ernst Jünger och dennes bror Friedrich Georg samt deras krets i Berlin under framför allt åren 1929 - 34 (med snabba blickar tillbaka och framåt i tiden). Resonemangen kring Jüngers något förvirrade och ofta motsägelsefulla filosofi är utförliga och vissa lägen vet jag inte ens hur man ska placera honom på den politiska skalan även om han ofta, lite slappt, benämns som "högerextrem". Det nämns dock att Jünger dock mest hade roligt åt nazisterrna, i hans förfinade ögon ett gäng skränande tölpar. Jüngers mest politiska period skulle även komma att mildras av synnerligen vederkvickande vistelse i Norge sommaren 1935, en resa som påverkade honom djupt. Utöver Jünger presenteras även ytterligare personer i hans krets och mycket är rimligen mest för de specialintresserade. Dock ganska fascinerande läsning.
Och så... dagens Proust!
.jpg)
Ovan: Statler och Waldorf, varje scenaktörs mardröm att ha i publiken.
Berättaren fortsätter reflektera kring skådespelare och ser därefter hur Rachel med hjälp av vänner i publiken saboterar ett framträdande av en kvinna som hon avskyr. Efter det råkar Saint-Loup och Rachel i dispyt då hon (enligt Saint-Loup) överdrivet berömmer en dansare. Saint-Loup ber en journalist släcka en cigarr som irriterar berättaren och när denne vägrar så ger Saint-Loup honom en örfil. Han och Rachel skiljs åt under upprörda former och när berättaren och Saint-Loup går hemåt närmar sig en man med sjaskigt yttre Saint-Loup varvid han klår upp denne. Han uppger senare för berättaren att mannen hade försökt antasta honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar