En revolution i huvudet

 

Den femtiosjätte boken som jag läst ut i år är "En revolution i huvudet" (1994) av Ian MacDonald. Detta är den enda av mina böcker som, via min gode vän Magnus "Tinka" Tingström varit i fjärran östern och jag har säkert läst den fem eller sex gånger tidigare men var tvungen att ta en dust då jag hela tiden upptäcker nya och roliga små detaljer. Detta är och förblir den överlägset bästa bok om Beatles (och egentligen den enda du behöver) som jag läst då den inom klassisk musik extremt kunnige liksom musikaliskt skolade Ian MacDonald går igenom alla gruppens inspelningar i kronologisk ordning från "Love Me Do" 4 september 1962 till "I Me Mine" 3 januari 1970, på dryga sju år en enastående musikalisk utveckling vars like den moderna världen troligen aldrig lär se. Utöver att i detalj analysera varje låt så riktar den kulturhistoriskt bevandrade MacDonald ideligen sidoblickar mot samtida skeenden under detta så motsägelsefulla decennium. Boken inleds även med en längre essä om vad sextiotalet egentligen var och vad det innebar och MacDonald röjer en djup kulturpessimism. Privat drogs han även mer och mer in i depressioner och några år efter denna boks utgivning möttes brevbäraren en morgon av en lapp på hans port med texten: "Vänligen ring polisen, jag har tagit livet av mig". Tyvärr var det sant. 

Och så... dagens Proust!

Ovan: Den tjuvlyssnande tjänarinnan, målning av Hubertus van Hove. 

På sidan 401 - 15 i tredje boken, "Kring Guermantes", klampar Francoise in med en lampa lagom då berättaren och Albertine börjat vänslas. Berättare funderar på om hon tjuvlyssnat. Hon försvinner med en syrlig kommentar och berättare och Albertine börjar kyssas. Det följer en utvikning om kvinnor och romantik och gamla minnen från Balbec innan berättaren får utlösning. Albertine tar inte illa upp. Det talar om sina bekanta och om tiden i Balbec medan de vilar på sängen. De talar om namn och berättaren reflekterar över Albertines märkliga åsikter kring personer vars efternamn är snarlikt hennes och berättaren reflekterar åter över företeelsen. Albertine går sedan.