Den tionde boken jag läst ut i år är Jacob Wallenbergs "Min son på galejan" (1781) som är något av en klassiker då det gäller komiska svenska romaner. Eller snarare är det väl en reseskildring med månget dokumentärt inslag men det var väl inte så noga med genrer på den tiden. Wallenberg, kommen ur en sidogren ur den blivande bankfamiljen, beskriver med frejdigt humör en resa till Kina med mången förveckling på vägen. Det är sjösjuka, svår fylla, kärlek (d.v.s. besök hos prostituerade då man lägger till hamnen) samt en drös rena och råa skepparhistorier innan författaren tvärt avslutar boken då man kommer fram till Kina. Språket är givetvis ganska ålderdomligt och är kanske inte för alla men själv fann jag mycket i boken dråpligt och som komisk roman står den sig fint än idag.
Och så... dagens Proust!
Ovan: Kejsarörn.
På sidan 52 - 61 i sjätte delen, "Rymmerskan"; deppar berättaren över Albertine och försöker även slå i Francoise att denna snart kommer tillbaka. De båda tittar på ringar som Albertine lämnat och berättaren försöker få Francoise att tro att ett par ringar införskaffats vid helt olika tillfällen men den skarpögda Francoise noterar identiska örnmotiv och ställer sig något frågande. Därefter bjuder berättaren in Andrée till att bo hos sig men skriver även och meddelar Albertine detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar