Den tjugosjätte boken som jag har läst ut i år är "Twenty Five Years, vol. I" (1925) av Sir Edward Grey, senare Viscount Grey. Boken skildrar Greys tid på brittiska UD, först som undersekreterare 1892 - 95 och sedan som utrikesminister 1905 - 16. Det har tidigare sagts att Grey är en av de ärligaste skribenterna av alla som var inblandade i första världskriget och det märks. Det är en melankolisk och mycket reflekterande man som skrivit denna bok och han uppmanar ideligen läsaren att tänka själv och ifrågasätta det han säger, vilket jag sällan eller aldrig sett någon annan politiker göra i sina memoarer. Han skildrar tiden 1892 - 95 som en tid av "lära sig hantverket" och är väldigt ödmjuk. Han redogör senare för det politiska läget då han i december 1905 tillträder. En del personliga omständigheter beskrivs och som han själv säger kommer han inte kring det faktum att hans djupt älskade hustru avlider i en olycka i februari 1906 vilket skakade honom djupt och berövade honom inte bara en livskamrat utan hans främsta bollplank. Han skildrar senare relationerna till övriga stormakter och hur förbindelsen med Frankrike och Ryssland (samt Japan) förbättras medan försöken att få bättre relation med kejsardömet Tyskland ideligen stöter på patrull. Här återger Grey frikostigt korrespondens mellan honom och andra nyckelpersoner. Boken slutar med krisen i juli 1914 då Grey mest sitter vanmäktig i London sedan hans förslag till medling avvisats. Boken slutar 1 augusti 1914 då mycket tyder på att Storbritannien kommer dras in i konflikten.
Den tjugosjunde boken som jag har läst ut i år är "Twenty Five Years, vol. II" (1925) av Sir Edward Grey, senare Viscount Grey. Boken tar vid där den föregående slutar och börjar med att Storbritannien är i krig med Tyskland då 3 augusti övergår i 4:e. Han går därefter igenom en del av omständigheterna till krigsutbrottet men uppmanar åter läsaren att tänka kritiskt. Han skildrar därefter i huvudsak diplomatiska relationer under kriget, i synnerhet med USA. Rolig och lite rörande är episoden från före krig då Teddy Roosevelt i juni 1910 kommer till England för att "höra brittiska fåglar sjunga" och guidas i naturen av ingen mindre än naturmänniskan Grey själv. I övrigt blir Grey mindre personlig i bokens senare del och återger mest dessa eviga brev som han skickat och fått och hur relationerna till olika stater, vänner, fiender och neutrala, sett ut under åren till dess att han ganska brådstörtat avgår i samband med ministären Asquiths fall då han även behöver tänka på sin sviktande syn. Han gör där halt i sin framställning. Allt som allt dock en mycket uppfriskande och originell läsning i genren politiska memoarer då Grey är uppfriskande ärlig och hyggligt tendensfri jämfört med andra författare samt både ödmjuk och illusionslös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar