Den tjugonde boken som jag har läst ut i år är "Jägarna på Karinhall" (1972) av Carl-Henning Wijkmark. Verket, som för övrigt var Wijkmarks debut, är en grotesk skildring av en helg på Hermann Görings egendom Karinhall i augusti 1936, vid tiden för Sommar-OS i Berlin. Norrmannen och elitidrottsmannen Roar Trögesen får av brittiska underrättelsetjänsten ett vagt formulerat spionuppdrag och han ska föreställa en OS-löpare som råkat förirra sig in på Görings egendom. Efter några märkliga händelser i Berlin, där norrmannen hinner pröva på stadens bordeller, lyckas han nästla sig in på Karinhall där han furstligt tas emot av Göring som denna helg ändå ska ta emot ett antal gäster i samband med en jakt.
Gästlistan består därtill att tämligen prominenta personer såsom kungen av Bulgarien, flera tyska prinsar och industriledare samt ett antal ledande nazister, med flera. Det blir därefter en orgie i mat, sprit och kvinnor som inte står de romerska kejsarna efter. Berättelsen tilldrar sig därefter uteslutande på Karinhall och en rad bisarra förvecklingar följer innan helgens brakfest sakta men säkert klingar av med en smärre våldsurladdning därtill. Utöver det groteska porträttet av Göring så skildras även ett antal maktmänniskor (bokstavligen) inpå bara skinnet då läsaren här möter dem under vad man idag kunde kalla en rekreationshelg. En mycket underhållande bok som behöver läsas för att kunna förstås.
Och så... dagens Proust!
På sidan 282 – 300 i fjärde delen, ”Sodom och Gomorra”, möter berättaren och Albertine Nissim Bernard som har ett blått öga. Anledningen är att han haft en relation med en rödhårig tvilling och sedan tagit fel på denne och på dennes bror. Händelsen leder till en avsky för tomater och Nissim Bernard får gäster på hotellet att avbeställa tomater så att han ska slippa se åsynen av dessa. Berättaren vill träffa Madame Pottbus för att försäkra sig om att dennas jungfru inte visar sig på hotellet då han haft en relation med henne. Verdurins berömda ”onsdagar” bekrivs. Berättaren och Albertine besöker Saint-Loup och Albertine är plötsligt kylig mot berättaren men har desto mer ögon för Saint-Loup. Hon förklarar senare för berättaren att hon inte ville få det att se ut som om de hade något ihop men är ledsen över sitt missriktade beteende. Berättaren träffar Baron Charlus, åldrig och rucklig, som gör sig beredd att ta tåget. Han får dock syn på en person som han ber berättaren tala med. Denne visar sig vara musikern Morel. Charlus erbjuder denne 500 francs för en föreställning och ställer abrupt in sin tågresa. Han viftar även bort en blomsterflicka. Albertine och berättaren talar efteråt om Saint-Loup och berättaren framhäver trots allt dennes godhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar