Den hundrade boken som jag har läst ut i år är "Breven" (2004) av Håkan Anderson. För ovanlighetens skull är författaren en person som jag känner privat eftersom Håkan råkade vara en av mina lärare på högstadiet, en verkligt bildad och kultiverad renässansmänniska. Breven blev hans debutroman (vid 59 år) och är en klurig spännings- och kärleksroman med flera bottnar som behöver läsas uppmärksamt. Håkan har själv sagt att han inspirerats av Nabokov och dennes uppfattning om "romaner som schackproblem".
En man kommer till Kreta från Gotland för att forska i den gamle vännen Jan Eklöfs försvinnande. Eklöf höll i sin tur på att skriva en biografi över sin gamle granne Ernst Weber, känd men ganska skygg författare. Parallellt med bokens "nu" på Kreta får vi följa berättelserna om Ernst Webers och Jan Eklöfs kärlekshistorier, under 1930-talet respektive 1980-talet.
Och "breven" i titeln är inget mindre än fem okända brev av Cicero som därefter är det som handlingen på olika vis roterar kring. Kopplat till dessa brev finns hemliga sällskap och ett antal dunkla personer tycks även vilja lägga vantarna på nämnda brev av allt annat än idealistiska skäl. Boken är även en väldig krönika över det moderna Europa i sin storhet och i sitt barbari och kulturpersonligheter som Caspar David Friedrich, Schopenhauer, Heidegger, Dickens, Trollope, Lucretius och Spinoza (samt många fler) fladdrar förbi i denna exposé. Allt som allt en imponerande bok som jag rekommenderar starkt. Håkan skrev även flera uppföljare med en handling som nära anknyter till denna första bok och som även ger en fördjupning av historien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar