Den nittiosjunde boken som jag har läst ut i år är "Snörmakare Lekholm får en idé" (1927) av Gustaf Hellström. Romanen, som jag länge har tänkt läsa, är en episk släktkrönika som skildrar ätten Lekholm under tre generationer. Första delen skildrar hur titelns snörmakare, Per Anders Lekholm, får idén att släkten ska bilda sig och stiga uppåt. Allt i grunden för att hans fru kallat honom "beskedligt nöt" och han vill visa att så inte är fallet, on än via andra medlemmar i släkten. Därefter följer en rad växlande öden för släkten på hela skalan från triumfer till djupa tragedier. Andra delen skildrar sedan hur snörmakarens barn stretar på, med fokus på de två mycket olika bröder som kallas "matematikern" och "musikern". I tredje delen får vi så möta barnbarnet Lars Lekholm, nu Dr Charles Holmes, som återvänder till Sverige efter att nesligen ha lämnat landet i samband med ett brott. Han förbereder sig nu för att stå till svars inför det han gjort i samband med faderns sjuttioårsdag. Detta är inte bara en berättelse om en släkt utan även om ståndscirkulation men även en bok om Sverige. Efter en lite trög inledning hade jag svårt att lägga den ifrån mig med sitt myller av släktingar och alla deras växlande öden och äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar