Mefisto

Den sjuttionde boken som jag har läst ut i år är ”Mefisto” (1936) av Klaus Mann. 15 november 1935 skrev Hermann Kesten från Amsterdam ett brev till Klaus Mann. Borde han inte skriva en roman om en karriärist i tredje riket, exempelvis baserad på hans före detta svåger Gustaf Gründgens? Denne gjorde ju för övrigt just då en strålande karriär under nazisterna. I en intervju från 1974 sa den då ännu högst levande Kesten att han helt och hållet glömt sitt lilla tips men en bok blev det. På ett hotellrum i Sanary-sur-Mer skrev Klaus Mann 19 maj 1936 klart romanen ”Mephisto – roman einer karriere” och den kom senare under året ut på ett emigrantförlag. Vi möter i romanens ”nu” (ministerpresidentens födelsedag i januari 1936) den uppburne teaterintendenten Hendrik Höfgen vilken talar med rikets höjdare och som andra svassar inför. Därefter följer vi hans liv tillbaka till början på 1920-talet då han är skådespelare i Hamburg. Med radikal profil gisslar Höfgen borgerskap och kapitalism men är i grunden mest intresserad av sig själv. Efter mycket arbete hamnar han dock i Berlin och får till sist sitt stora genombrott men då lagom när nazisterna knackar på porten. Höfgen är på en filminspelning i Spanien när han får veta det. Bedövad åker han vidare till Paris och vandrar på gatorna. Han får dock veta att skådespelerskan Lotte Lindendahl (rimligen ett porträtt av Görings andra hustru Emmy) vill att han ska spela mot henne och han åker tillbaka till Tyskland. Innan dess ser han sin (snart frånskilda) hustru och andra gamla vänner på ett café. Han ger sig inte tillkänna. Hemkommen bär det spikrakt uppåt för den gamle kommunisten samtidigt som Hans Miklas, en idealistisk nazist från teatern i Hamburg, förbittrad ser hur hans gamle fiende trivs under den nya regimen. Överlag blir det växlande öden för de olika personerna under tredje riket och vissa ändrar raskt hållning medan andra betalar priset för att inte göra det. Höfgen plågas dock emellanåt av samvetet, sammanfattat i repliken: ”Vad begär de av mig? Jag är ju bara en helt vanlig skådespelare!” Och en skådespelare är han, en sann skådespelare.