tisdag 19 november 2024

Hennes nya namn


 Den fyrtioåttonde boken som jag har läst ut i år är "Hennes nya namn" (2012) av Elena Ferrante. Boken börjar där den första slutar, i samband med Lilas och Stefanos bröllop. Äktenskapet går snett redan på bröllopsnatten men den sluga Lila håller masken inför en make hon snabbt kommer att hata för att få göra vad hon vill. De båda väninnorna åker sedan till ön Ischia, en resa som kommer att påverka dem mycket. Ett tag verkar det dock som om Lila kommer i en bättre position än väninnan Elena, som stretar med sina studier, eftersom Lila snabbt får rykte om sig som en än mäktigare ledargestalt i sina barndomskvarter, trots att hon är kvinna. Senare växlar lyckan åter för dem båda och i slutet av boken är Lila i en pressad situation medan Elena är på väg upp i samhället. En nyanserad skildring av hur de där små händelserna i ungdomen kan påverkas ens liv för lång tid framöver. 

Och så... dagens Proust!

Ovan: Palais du Trocadéro, som existerade 1878 - 1935. 

På sidan 144 - 162 i femte delen, "Den fångna", skildras åter den självömkande berättarens svartsjuka sedan Albertine gått ut. Han reflekterar över bodflickor och liknande kvinnor ute på gatan och över deras natur. Senare ber han Francoise hämta en mjölkflicka som han lagt märkte till och be henne att göra ett ärende åt honom som innebär att kontrollera Albertines göranden och låtanden men han ångrar sig. Han får dock vet att hon ska se på en skådespelerska på Trocadéro som berättaren tror är homosexuell och så blir han utom sig. Han skickar sedan Francoise för att hämta Albertine så fort pjäsen är slut. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar