Den första boken som jag har läst ut i år är "Die Standarte" (1934) av Alexander Lernet-Holenia. Den österrikiske författaren (1897 - 1976) var till nyligen helt obekant för mig men han är onekligen en intressant gestalt. Född och avliden i Wien där han mot slutet av sitt liv var stämplad som "den svåre gamle mannen" i österrikisk litteratur och påstods vara en oäkta habsburg. Som en ytterligare ironi bodde han sina sista 25 år i en våning i det gamla kejserliga slottet Hofburg. Romanen "Die Standarte" bygger rimligen på Lernet-Holenias egna upplevelser under första världskriget. Romanens "nu" är cirka 1928 och romanens berättare följer med den före fänriken Merit då han väljer ut vilka tiggare han ska ge pengar på gatan (idel krigsinvalider). Efter ett möte med en nu blind soldat ur hans eget gamla regimente berättar Merit om sina upplevelser i oktober - november 1918 i samband med krigsslutet och Österrike-Ungerns sammanbrott. Han skildrar hur han, såsom fanbärare, får ansvar för standaret eller fälttecknet till vilket mannarna har svurit en med. Samtidigt spirar även en passionerad kärlekshistoria med den vackra Resa. Medan fronten faller samman och soldaterna strider inbördes utifrån etniska riktlinjer blir Merit besatt av tanken på att föra standaret i säkerhet. En mörkt romantisk och laddad roman med vissa inslag av melodram men även av stort vemod i samband med de många diskussioner som officerarna för om det sammanbrott som de nu alla ser komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar