Den sextiofjärde boken som jag har läst ut i år är "Tagebücher 1918 - 37" (2003) av Harry Graf Kessler. Denna enastående dagbok, som jag började läsa i november 2025 och hållit på med fram till nu, skildrar en kultiverad och förfinad människa som rörde sig i de högsta kretsarna i Europa. Den tysk-engelske Kessler (1868 - 1937), kommen ur en diplomatfamilj, hade en tysk far och en engelsk mor samt både föddes och avled i Frankrike. Han började skriva dagbok redan vid 12 års ålder och fortsatte med det fram till sin död. Mest uppmärksammad är hans sista dagbok (sanningen är den att man trodde de äldre var förlorade men det hittades senare och har getts ut så sent som 2018 angående vissa delar). Denna avslutande del av greve Harrys liv börjar mot slutat av första världskriget 9 oktober 1918 och han gör sin sista anteckning 30 september 1937, då i fransk exil. Däremellan spännande ögonvittnesskildringar och intima tidsbilder. På nära håll bevittnar han revolutionen 1918 och kejsardömets fall. Som förste diplomat för den nye republiken åker han till Polen men kallas hem efter motstånd från Ententen. Han gör en rundtur i det sönderskjutna slottet i december 1918 och iakttar spartakistupproret och senare strider i Berlin. Därefter följer lugnare perioder med socialt umgänge men med tiden även sviktande hälsa. Nazisterna har han ingen som helst relation till förutom att han betraktar dem som tölpar utifrån sin egen upphöjda position men han åker för säkerhets skull till Paris i februari 1933 och inser därefter att han nog inte kan återvända. Bland annat tycks nazisterna snabbt ha fått reda på att han var homosexuell vilket man kunde ha använt mot honom. På håll får han bevittna hur nazzarna plundrar och säljer av hans älskade hem i Weimar. Själv reser han en del i övriga Europa och rör sig i Schweiz, Italien, Spanien och Storbritannien. En särskilt nära relation har han med franske konstnären Maillol, en sannskyldig excentriker, som gjorde flera verk åt honom. Denna dagbok finns även på engelska med titeln "Berlin in lights" och det är storslagen läsning för den som är road av dagboksförfattare. Kessler skrev dock även flera böcker och var väldigt trots att han efter sitt diplomatuppdrag i december 1918 egentligen aldrig hade något riktigt yrke mer. Ett sällskap som närmast kom att kännas som en god vän och som jag kommer att sakna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar