Den sextioförsta boken som jag har läst ut i år är "Hitler var min chef" (1985) av Christa Schroeder. I grunden är det inte hon själv som skrivit allt även om delar av boken bygger på hennes anteckningar men även intervjuer nedskrivna av en tysk journalist som i förordet pratar lite om bokens "pladdriga skvaller". Riktigt så hård vill jag nog inte vara. Schroeder (1908 - 84) var Hitlers sekreterare under hela tredje riket och den enda som var mer långlivad var Johanna Wolf som var Hitlers sekreterare redan kring 1929 - 30. Schroeder är för det mesta saklig men återger givetvis diverse historier som hon hörde under sina år kring der Führer och hon kommenterar en del av de mest kända historierna om t.ex. hans sexliv, relationen med Eva Braun, med mera. En del kronologiska partier förekommer också såsom när hon t.ex. var med Hitler då han flyttade fram sina högkvarter längs frontavsnitt i Polen 1939, Frankrike 1940 och Sovjetunionen till och från 1941 - 44. Jag insåg att jag själv var så van vid bilden av Hitler som "mannen på partimötena i tyska storstäder" och senare "mannen i bunkern" så att jag faktiskt glömde bort att han var ganska mobil under en stor del av världskriget. Det mest intressanta från dessa skildringar är citat ur de många brev hon skrev till sina väninnor som blir ögonblicksbilder på samma vis som dagboksanteckningar och även visar på hur långtråkigt hon ibland hade då hon skulle vara nära Hitler men inte hade några uppdrag. Tiden fördrev hon med att exempelvis lära sig språk och promenera. Många bekanta historier upprepas såsom Hitlers ideliga ugglande långt in på natten varefter han arbetade lite kort och sedan låg och sov till långt in på förmiddagen. Schroeder var inte med under slutstriden i Berlin utan som en sista omtänksamhet såg Hitler till att skicka iväg sina sekreterare vilka, i brist på alternativ, hamnade på Hitlers egendomar vid Berchtesgarden. Hon skildrar då hur Berghof, bostadsområdet på Obersalzberg, mer eller mindre utplånas i bombningar under krigets sista veckor medan hon och de andra hukar i skyddsrum där de sedan bodde kvar en kort tid. I slutet av maj 1945 arresteras hon av amerikanerna och förhörs ingående samt vittnar i Nürnberg innan hon friges 1948 och försvinner in i en mer vanlig och obemärkt tillvaro. Allt som allt en ingående skildring av "stormens öga", vardagen kring diktatorn med många intressanta anekdoter och fakta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar