Kapten Haddocks ordbok

 Den sextionionde boken som jag har läst ut i år är "Kapten Haddocks ordbok" (2020) som jag fick i femtioårspresent. Passade dock på att läsa om den i år för att även få tillfälle att skriva om den här. Boken är en diskussion om, men framför allt en genomgång av, kaptens Haddocks svordomar. Efter en inledande essä om hur Hergé skapade kapten Haddocks unika och märkliga svordomar så följer de olika förolämpningarna i alfabetisk ordning med kommentarer om betydelse, etymologi, med mera. Mycket underhållande och inte minst för alla Tintin-vänner. 

Denna dödens kropp

Den sextioåttonde boken som jag har läst ut i år är "Denna dödens kropp" (2010) av Elizabeth George. Lynleys enhet har till sist fått en ny chef som ersättare för honom själv och han är lika glad över detta då han motvilligt lockas tillbaka som utredare. En kvinna, som hastigt flyttat från landsbygden till London, hittas mördad på en ödslig kyrkogård. Teamet börjar nysta i hennes tidigare liv och långt i bakgrunden finns även ett mycket äldre brott som bit för bit relateras medan utredningen pågår. Som vanligt bra men mer traditionellt efter de tidigare utvikningarna. 

 

1920's Berlin

 Den sextiosjunde boken som jag har läst ut i år är "1920's Berlin" (2017) av Rainer Metzger. Det är en kortfattad men ändå informativ genomgång av kulturen i Berlin under 1920-talet. Efter ett inledande kapitel där bakgrunden förklaras presenteras därefter olika verk i kronologisk ordning och egentligen spräcks ramarna lite då det är verk från 1919 - 32 men av förklarliga skäl kom de flesta under 20-talet. Kända målningar, skulpturer, gravyrer, filmer och en del annat passerar revy. Mycket är för mig känt sedan tidigare även om jag gjorde en och annan ny bekantskap också. Dock utmärkt läsning för den som inte känner till denna fascinerande epok och dess historia. 

Stråk av rött

 Den sextiosjätte boken som jag har läst ut i år är "Stråk av rött" av Elizabeth George. Efter att föregående bok skildrade vad som ledde till att Lynleys hustru avled så återgår George här till en mer traditionell deckare. En formligen förkrossad Lynley har gett sig ut på en vandring längs Cornwalls kust och efter omkring 43 dagar så stöter han på en kropp efter en ung man som tydligen fallit under en klättring. Han tvingas ge sig till en närliggande stuga där han möter en ung kvinnlig veterinär som hjälper honom slå larm. Den lokala polisen, som inte är särskilt många till antalet, förvånas över den uppenbare uteliggaren med det överklassiga uttalet. Till sist måste dock Lynley, som inte ens har ID-handlingar med sig, avslöja vem han är och mycket motvilligt och närmast under terapeutiska former dras han in i utredningen av den unge klättrarens död. Berättelsen för oss därefter in i relationerna i det lilla samhälle där ynglingen bodde och de många hemligheter som dess invånare bär på. Trots att boken är på 700 sidor och det handlar om ett mord så är det spännande läsning, intressanta historier och dito karaktärer. 

Innan döden kom

 Den sextiofemte boken som jag har läst ut i år är "Innan döden kom" (2006) av Elizabeth George. Det är en mycket annorlunda George-bok som långt mer än en deckare närmast kan säga vara en förtvivlad social kommentar. I boken följer vi en 12-årig pojke och hans västindiska familj i London fram till ögonblick då Helene Lynley skjuts ner. Kommissarie Lynley är inte alls med och hans medarbetare Havers och Nkata fladdrar förbi på en sida. Det är en mycket mörk och grym berättelse och förmodligen den mest nattsvarta bok som Elizabeth George har skrivit, kanske i ett försök att variera sig. Och hon lyckas verkligen även om det ibland är rentav jobbigt att läsa. 12-årige Joel försöker hålla ihop familjen och ta ansvar för sin mycket annorlunda lillebror Toby och för sin redan skadade och svårt självdestruktiva syster Ness efter att deras mormor dumpat av de tre syskonen hos en rättrådig faster. Även denna mycket starkt skildrade kvinna gör vad hon kan för sina syskonbarn men elände staplas på elände och katastrof på katastrof och det är som om den lilla familjen är död till undergång. Som sagt, en ovanlig bok i Georges produktion och en lågmäld men ändå rasande protest mot de omständigheter som kan leda fram till ett svårt brott. 

Thank you, Jeeves!

 Den sextiofjärde boken som jag har läst ut i år är "Thank you, Jeeves!" (1934) av P G Wodehouse. Detta är den första romanen med den sysslolöse ädlingen Bertie Wooster och hans betydligt smartare betjänt, Jeeves. Redan i denna första roman sätter man ribban för kommande berättelser: den hygglige Wooster dras in i en härva av olycklig kärlek där en av hans gamla vänner samt en av hans gamla flickvänner är de unga tu som måste förenas, så att säga. Därefter förekommer bland annat en idag inte helt gångbar episod där Wooster måste föreställas vara medlem av en afroamerikansk orkester och använder skokräm för ändamålet... ja, ni förstår. Dock mycket underhållande och med rappa repliker. Wooster är berättaren och han använder frekvent uttryck som nog var gammeldags redan när Wodehouse skrev romanen. 

Anthem for Doomed Youth

 Den sextiotredje boken som jag har läst ut i år är "Anthem for Doomed Youth" (2000), en antologi med poesi från första världskriget utgiven av The Folio Society. Titeln är tagen från en mycket känd dikt av Wilfred Owen, vilken poet retfullt nog stupade i oktober 1918. Det är mestadels engelska poeter men här finns även en del tyska och franska, om än i översatt format. Dikterna är uppdelade efter teman så det finns här mer ädelmodigt romantiska saker (en känsla som blev mer frånvarande i dikterna ju längre kriget pågick), dikter om strid, tiden efter striden, satirer och så vidare. Det är som sagt svårt att recensera poesi men bland de mest kända namnen kan nämnas Ruper Brooke, Wilfred Owen, Robert Graves och Siegfried Sassoon, för den som är specialintresserad.