Markurells i Wadköping

 

Den artonde boken som jag läst ut i år blev "Markurells i Wadköping" (1919) av Hjalmar Bergman. Boken börjar intressant nog bara tre månader efter slutet i föregångaren "En döds memoarer", 6 juni 1913, men har ett betydligt ljusare anslag. Romanen är generellt en komisk småstadsidyll som också blev en välförtjänst framgång för Bergman. Berättelsen utspelar sig bara under denna enda ödesdigra 6 juni 1913, en dag som kunde ha största många i den lilla staden i olycka. Under de ofta komiska skildringarna finns naturligtvis också tragik. I centrum står värdshusvärden och affärsmannen Harald Hilding Markurell vars stora glädje här i livet, utöver pengar, är sonen Johan. Just denna dag ska Johan med visst besvär försöka ta examen och hans far gör allt han kan för att hjälpa sonen på vägen. Det blir dock många utvikningar och tillbakablickar under berättelsens gång. Den grovhuggne och i staden illa sedde herr Markurell ställs i bjärt kontrast till sin motståndare, den aristokratiske häradshövdingen Carl-Magnus de Lorche. Båda männen har vackra hustrur men det är i övrigt nästan det ena som förenar den imposanta fru Markurell och den svalt eleganta fru de Lorche. Berättelsen når sin kulmen i början av kvällen innan lugnet till sist kan lägga sig. I denna volym ingår även en teaterversion av berättelsen, något omstuvad men med i stort sett samma handling, samt den lilla novellen "Herr Markurells död" som väl skildrar vad den heter. Kontrasten mot den tunga "En döds memoarer" är slående och Bergman visar att han kan skriva lätt men samtidigt elegant och läsvärt. 

Och så... dagens Proust! 

Ovan: Baron Guy de Rothschild (1909 - 2007), en av de mer intressanta representanterna för den franska judenheten. 

På sidan 381 - 400 i andra delen, ”I skuggan av unga flickor i blom”; skildras ingående familjen Blochs hushåll och dess ganska vulgära men även vältaliga jargong med Bloch Senior i spetsen. Därefter sägs något om Francoises chock då hon inser att Saint-Loup är republikan. Slutligen sägs något om Saint-Loups älskarinna, en skådespelerska som allmänheten betraktar som vulgär.