Bränn alla mina brev - filmen

 

Den senaste tiden har Alex Schulmans roman "Bränn alla mina brev" (2018) diskuterats intensivt i medierna och den springande punkten är hur han har porträtterat sin morfar Sven Stolpe i berättelsen. Flera bedömare har pekat på att Schulman har stuvat om händelser för högre dramatisk effekt. Den bilolycka där hustrun fick brännskador ägde inte rum vid exakt samma tillfälle som i boken och även om Stolpes hustru Karin faktiskt hade brännskador så fick hon dessa vid en brand i parets hem först 1940. Schulman har kontrat med att berättelsen är en roman och inte en biografi. 

Den senaste åren har också olika författare i sann postmodern anda haft närmast mani på att ha sig själva som huvudrollsinnehavare i sina böcker vilket även gör att verklighet och dikt flyter ihop. När Bret Easton Ellis 2009 publicerade "Lunar Park" så hann jag med egna ögon se hur det på nätet figurerade uppgifter om att han hade varit gift och hade en son vilket var något som enbart existerade i boken och angående figuren "Bret Easton Ellis". Verklighetens Ellis hade däremot inga barn och är homosexuell. 

På samma vis får man se "Bränn alla mina brev" som en berättelse som är baserad på verkliga händelser och där huvudpersonen är "Alex Schulman" snarare än Alex Schulman. Och denne "Alex" gräver i sitt förflutna. Väl belagt är dock berättelsens triangeldrama, kärlekshistorien mellan Olof Lagercrantz och Karin Stolpe sommaren 1932 samtidigt som Karin var gift med Sven Stolpe. Denna episod ledde också till en livslång fiendskap mellan de båda männen som handlade om långt mer personliga saker än olika syn på exempelvis litteratur, konventionell moral, samhällsfrågor eller religion. 

Filmen kom alltså 2022, i regi av Björn Runge, och gick 27 maj 2023 på SvT (samt givetvis SvT Play). Runges film rör sig ännu ett stycke från verkligheten så huvudrollen kan säga vara ännu en "Alex" i förhållande till den "Alex" som finns i romanen. Schulman kommenterade vid ett tillfälle att Runge fått hans rollfigur att verka ännu värre än i boken (bland annat antyddes mycket drickande) men han menade väl att han knappast kunde ha några egentliga synpunkter på detta. 

Det är överlag en vackert utförd film där tittaren dock behöver vara uppmärksam i och med snabba hopp mellan filmens "nutid", mellan 1980-tal och mellan 1930-tal. Utöver själva kärlekshistorien från 1932 förekommer även en episod från ett besök "Alex" gör hos sina morföräldrar (det åldrande paret stolpe spelas med bravur av Sten Ljunggren och Marika Lindström). Mest ser vi dock av de yngre Sven Stolpe (Bill Skarsgård) och Karin Stolpe (Asta Kamma August) samt den unge Olof Lagercranz (Gustav Lind). Runge utnyttjar skickligt tystnad och blickar och antydningar. Berättelsens nutid något förenklad jämfört med boken men det fungerar ändå. Generellt en välgjord och sevärd film. 

Och så.. dagens Proust! 

Ovan: Georges Seurat: En söndagseftermiddag på ön la Grande Jatte (1884 - 86) 

På sidan 450 - 67 i andra delen, "I skuggan av unga flickor i blom", skildras berättaren fortsatta tankar om kvinnor under badortsvistelsen och hans påföljande besök i Elstirs atelje. Han beskriver denna samt ett samtal med Elstir om medeltida konst. Medan de båda talar kommer Albertine gående utanför och hälsar på dem. Berättarens grämer sig över att han inte tidigare besökt Elstir då Albertine tydligen ofta promenerar förbi.