Eros begravning

 

Den tjugoandra boken som jag läst ut i år är en volym från 1954 md fyra av Hjalmar Bergmans dramer, "Sagan", "Spelhuset", "Vävaren i Bagdad" och "Porten". Verken är okej även om jag aldrig riktigt varit övertygad av Bergman som just dramatiker. "Sagan" skildrar en kärlekshistoria med mörkt slut, "Spelhuset" den hektiska livet på just ett casino, "Vävaren i Bagdad" skildrar en stolt men blind mattvävare i Bagdad under Harun al-Raschids tid och "Porten" skildrar poetiskt en mans sista tid i livet efter att han släppts ur fängelset. 

Den tjugotredje boken som jag har läst ut i år är "Eros begravning" (1922) som slagits ihop med novellsamlingen "Kärlek genom ett fönster" (verk skrivna 1917 - 29) i denna volym från 1954. "Eros begravning" utspelar sig, likt "Mor i Sutre" och "Markurells i Wadköping" under en enda dag. Vi möter den unga änka Olga "Olle" Janselius (född Willman). Olga varit gift med en medlem av ryglingesläkten från "Komedier i Bergslagen" men maken har dött tidigt och har som villkor i sitt testamente att hustrun får behålla egendomen endast så länge hon inte gifter om sig. I det närmast idylliska hushållet finner vi även hennes systrar, den karska men fula släktingen Lotten Brenner, gamla barnflickan tante Sara samt den ärlige men mindre skarpsinnige Ludwig von Battwyhl. Olga bestämmer sig för att skriva ett vetenskapligt arbete om erotikens och kärlekens kostnader i samhället och vill även skapa samfundet "Bort med erotiken". Under dagen lyckas hon även slå sönder den stora vasen med motiv av Eros som hon ärvt av sin make. Insprängt i handlingen är små historier som de inblandade berättar i en slags Decamerone-stil. Berättelsen får ett överraskande men ingalunda mörkt slut. 

Och så... dagens Proust! 

Ovan: Eduard Manets "Olympia" från 1863. 

På sidan 467 - 85 i andra delen, "I skuggan av unga flickor i blom", skildras berättarens fortsatta besök i Elstirs atelje. Han försöker förmå denne att ta en promenad i hopp om att hinna i kapp Albertine men distraheras av ett äldre porträtt av en ung kvinna som Elstir gömmer då hans hustru kommer till ateljén. Senare inser berättaren att det är ett porträtt av Odette de Crecy (Madame Swann) som ung vilket Elstir också bekräftar.