söndag 12 januari 2025

Effi Briest

 


Den fjärde boken som jag har läst ut i år är "Effi Briest" (1895) av Theodor Fontane (1819 - 98). Denne författare, vilken trots sitt franskklingande namn var tysk (ättling till hugenotter), debuterade sent i livet men med sin världsvana kunde han skildra kejsartidens Berlin med utsökt detaljrikedom. En av hans sista romaner blev äktenskapsdramat och kvinnoporträttet "Effi Briest". Den lättsinniga och mycket unga adelsfröken gifter sig med baron von Instetten i vad som närmast kan liknas vid ett resonemangsparti. Den äldre maken behandlar sin hustru vänligt överseende, lite som ett barn, även om han också försöker ta hänsyn till vissa av hennes nycker. Som bosatt i en liten provinsstad med lite bildat umgänge känner sig Effi ensam medan maken arbetar och tror sig även uppleva spökerier i huset. Hon umgås dock med en av makens gamla krigskamrater, major Crampas, och gör med makens godtycke ridturer med denne. Det är först när makarna senare fått barn och flyttat till Berlin och allt börjat vända som en katastrof drabbar familjen vilket i sin tur kommer att påverka makarna på ett djupgående vis. Det sägs ofta att de tyska romanerna under 1800-talet inte kom i närheten av de storslagna skildringar av förändring som fanns i den brittiska eller franska romanen men mot slutet av decenniet började den tyska litteraturen komma ikapp vilket ändå märks i detta verk. Effi skildras med fina nyanser (särskilt om man betänker att en äldre man här skriver om en ung flicka/kvinna). Vissa dramatiska partier i boken skildras däremot närmast distanserat vilket för all del förstärker det hemska i vissa händelser. 

Och så... dagens Proust!


På sidan 400 - 11 i femte delen, "Den fångna", beskrivs hur Albertine spelar för berättaren som mest tänker dystra tankar trots att han får höra Vinteuil. Därefter börjar de båda resonera om exempelvis litteratur och berättaren gör små utläggningar om skönheten i verk av exempelvis Stendhal, Thomas Hardy och Dostojevskij där han plockar isär delar av handlingen i "Bröderna Karamazov". 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar