torsdag 2 januari 2025

Pestens tid


 Den första boken som jag har läst ut i år är "Pestens tid" (1978) av Stephen King. Trots att King är mycket populär i Sverige tog det tio år för detta verk att ges ut på svenska men det var kanske ungefär vid denna tid som King-hysterin i Sverige verkligen tog fart, antar jag. "Pestens tid" är lite annorlunda än merparten av Kings berättelser då den skildrar effekterna av en pandemi som får alla andra, verkliga eller fiktiva, att förblekna. En man flyr från en militärbas med sin familj men för med sig en smitta som har en dödlighet (och smittograd) på 99.4 %. Hans bil kraschar in i en bensinmack i östra Texas och bland vittnena finns Stu Redman, känd som "den tystaste mannen i staden". Inom någon vecka är Stu den ende som ännu lever av de som bevittnade olyckan medan förbryllade läkare tar prover på honom. Inom ytterligare några dagar är den hemliga bas dit Stu förts formligen öde eftersom alla som jobbar där har dött. Andra personer upplever samma hemska händelseutveckling och vi får följa en rad personer som på olika vis får hantera att de plötsligt är så gott som ensamma med bara högvis med döda som sällskap. De överlevande börjar drömma och en vänlig gammal kvinna, mor Abigail, tycks kalla på dem i dessa drömmar. Andra drömmer dock om "den svarte mannen", Randall Flagg (en figur som skymtat förbi i andra tidiga King-romaner). Efterhand samlas två grupper av människor: dels de som underordnar sig Flagg i Las Vegas samt de som skapar en stat kallad "Frizonen" i staden Boulder. En rad dramatiska händelser pekar dock mot en kommande kraftmätning mellan de båda nya staterna. Som vanligt en oerhört spännande King-roman med en ganska tydlig uppdelning mellan "gott" och "ont" (även om King alltid gör det intressant i och med realistiska människor som rör sig i gråzonen). Samtidigt läser jag, med Corona-pandemin i färskt minne, om en sjukdom av så förfärande slag att man bara kan hoppas att något liknande aldrig sprider sig bland mänskligheten. 

Och så... dagens Proust!


Porträtt av Aspasia (cirka 470 - 428)

På sidan 350 - 60 i femte delen, "Den fångna", färdas berättaren och Brichot hemåt medan den senare pratar om Charlus och inte minst då om alla litterära diskussioner de haft men även diskussioner om annat. Brichot berättar hur han en gång jämförde Charlus med Perikles gemål Aspasia vilket smickrade denne oerhört. Berättaren stiger av och ber kusken köra Brichot hem för att därefter genast råka in i ett uppträde med Albertine, som blir arg då han berättar att han varit hos Verdurins och även frågar om "fröken Vinteuil" inte skulle dit vilket genast väcker berättarens svartsjuka. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar