Die Brigade Ehrhardt

 

Den 114:e boken som jag har läst ut i år är "Die Brigade Ehrhardt" (1971) av Gabriele Krüger. Detta verk är en historisk analys av den kanske mest kända frikåren under tiden efter första världskriget, ledd av korvettkapten Hermann Ehrhardt (1881 - 1971). Med andra ord levde Ehrhardt då boken skrev, om än inte länge till (författarinnan omnämner honom i alla fall som levande i efterordet) och troligen hann han heller aldrig ha någon åsikt om detta verk. Krüger skildrar händelseförloppet som sattes igång i november 1918 och med revolutionen i Wilhelmshafen och hur Ehrdhardts brigad (formellt bildad i januari 1919) sedan blev en viktig faktor då det gällde att upprätthålla "ordning" i den näst största varvsstaden. Efter det följer läsaren brigadens insatser då det gäller att slå ner olika uppror (framför allt i München i april - maj 1919) och kulmen på dess aktiviteter under "Kapp-kuppen" i Berlin i mars 1920. Därefter upplöses brigaden men antar en underjordisk skepnad och övergår i den ökända terrororganisationen "Organisation Consul", vilken kan ha mördat så många som 200 personer. Även här nåddes en kulmen i och med morden på politikerna Erzberger (1921) och Rathenau (1922). Ehrhardt, som vid denna tid gömde sig i Bayern och på andra platser, försökte åter spela en roll under krisåret 1923 och i samband med Hitlers kuppförsök men detta kom snöpligen av sig. Senare skulle den kände frikåristen helt lämna politiken och bli bonde i Österrike fram till sin död. I sin analys skriver Krüger att Ehrdhardts misslyckande (förutom kortsiktiga segrar då ett och annat vänsteruppror krossades) berodde på att han inte hade något politiskt program utöver att behärska gator och torg. Hon betecknar honom rentav som "opolitisk" (vilken kanske är att ta då han väl ändå hade någon form av grundkonservativ, för att inte säga reaktionär, inställning). Lite torrt här och där men ändå en mycket intressant analys av den troligen mest kända frikåren av dem alla samt om dess roll 1919 - 23.