söndag 30 augusti 2026
With Hitler to the End
Den sextiofemte boken som jag har läst ut i år är "With Hitler to the End" (1980) av Heinz Linge, Hitlers personlige betjänst (det som kallas "valet" på engelska). Som sådan var han i princip alltid tillsammans med Hitler och även om han inte satt med på de viktigaste mötena så gjorde han under åren sina iakttagelser. Det var Linge som alltid fick frågan "på vilken humör är han?" då någon skulle träffa der Führer. Han skildrar livet vid "hovet" (mycket som jag kände till sedan tidigare) men även Hitlers matvanor, hans relation till Eva Braun (vilken enligt Linge var normal plus att han hävdar att Hitlers hade två pungkulor). Det är även Linge som påstår att Hitlers sökte efter en son som han fått i Frankrike under första världskriget (denne son, Jean-Marie Loret, har senare framträtt även om DNA visade att det inte stämde men Linge kan mycket väl ha trott på sin historia). Han diskuterar även vad som låg bakom Hess flykt till England, Bormanns roll vid hovet och en del annat. Den mest laddade delen blir förstås skildringen av de sista dagarna i bunkern och hur det är han själv plus Bormann som går först in i rummet efter att Hitler och Eva Braun tagit sina liv varefter de personligen bär ut dem och Linge samt chauffören Kempka och adjutanten Günsche ombesörjer kremeringen. Medan chauffören Kempka dock kom ut ur Berlin och hamnade hos de "snälla" amerikanerna (precis som sekreterarna) så blev Linge tillfångatagen av ryssarna och hamnade i det ökända Lubjanka-fängelset där han torterades och ideligen pumpades på uppgifter om Hitlers död (inte minst då ryssarna länge trodde att det var en lögn). Han döms 1950 till 25 års fängelse ("kunde ha varit värre", försöker en vakt trösta honom) men släpps i den amnesti som Adenauer förhandlar fram hösten 1955. Därefter försvinner han in i anonymiteten fram till sin död 1980. För den som inget vet om livet vid Hitlers "hov" är detta givetvis högintressant läsning och Linge ger intryck av att ofta vara förnuftig i sina resonemang även om han uppenbarligen gissade fel ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar