Amerikana

 Den femtiofemte boken som jag har läst ut i år är "Amerikana" (1971) Don DeLillo. Den är en ofta humoristisk och smått absurd skildring av en TV-producent och hur han glider igenom en arbetsmiljö som ofta ter sig bisarr. Senare i boken beger han sig ut för att göra ett reportage men kommer istället att glida iväg på en märklig resa genom USA men utan något större mål. Boken börjar som en satir över den amerikanska övre medelklassen och slutar som någon mildare upplaga av "Easy Rider" om jag ska försöka sammanfatta denna lite märkliga bok. 

Aesthethics: The Classic Readings

 Den femtiofjärde boken som jag har läst ut i år är "Aesthethics: The Classic Readings" (1997) som är en antologi med klassiska texter (samt några mindre klassiska) om estetik, konst och skönhet från antiken och fram till modernare tid. Vi möter Platon, Aristoteles, några kinesiska tänkare och vidare fram till namn som Hume eller Heidegger. Varje författare har förstås sina egna åsikter om estetik och ibland skrevs vissa texter i direkt dialog (eller polemik) med tidigare texter. På så vis får läsaren en uppsjö av infallsvinklar kring något som i grunden är svårt att ringa in eftersom det är så otroligt subjektivt. Allt som allt väldigt berikande läsning för mig i alla fall. 

Den tibetanska dödsboken

 

Den femtiotredje boken som jag har läst ut i år är "Den tibetanska dödsboken" (okänt tillkomstår) med diverse kommentarer och tillägg. Boken är tänkt som ett sätt att underlätta den dödes vandring från en existens till en annan och verket innehåller som sagt även kommentarer och förklaringar i riklig mängd. Jag får väl helt öppet erkänna att mycket av rabblande om existens utanför själen och annat (som ska reciteras för den döende) till sist blev en smula oöverskådligt men det var roligt att skrapa lite på ytan angående den tibetanska buddhismens tankesystem i alla fall. För västerlänningar är boken främst känd för att John Lennon hade den som inspiration under sina LSD-experiment vilket kom till uttryck i den fantastiska sången "Tomorrow Never Knows" (1966). 

Tokyo år noll

 

Den femtioandra boken som jag har läst ut i år är "Tokyo år noll" (2007) av David Peace. Detta är något så ovanligt som en skildring av den amerikanska ockupationstiden i Japan (1945 - 51) sedd ur japansk synvinkel. Men i grunden är det en deckare med just denna period som bakgrund. Berättelsen börjar kapitulationsdagen 1945 då en utarbetad japansk kommissarie är med och finner kroppen av en mördad kvinna. Därefter hoppar handlingen fram exakt ett år och vi följer samme luggslitne kommissarie då han nystar i vad som visar sig bli en mer omfattande historia. Precis som Peace använde verklighetens "The Yorkshire Ripper" i sin Yorkshire-kvartett har han här även använt ett verkligt och väldigt uppmärksammat japanskt kriminalfall som del av handlingen. Intressant roman i för mig ovanligt miljö och precis som Peaces övriga kriminalromaner mörkt och intensivt och med överraskande slut. 

I Me Mine

Den femtioförsta boken som jag har läst ut i år är "I Me Mine" (1982) av George Harrison. Det är inte direkt en självbiografi utan mer en bilderbok med korta biografiska notiser som i sin tur följs av samtliga Harrisons låttexter med kommentarer om låtarna och deras tillkomsthistoria. Med karaktäristisk humor skriver han i förordet "I have suffered a lot for this book. Now it's your turn." Det finns även en hel del klokskap i alla kommentarer kring låtarna och boken är väl värd för den som vill stifta lite närmare bekantskap med mindre kända sidor av "den tyste Beatlen" (vilket han sannerligen inte var). 
 

Aristokrater

 

Den femtionde boken som jag har läst ut i år är "Aristokrater" (1994) av Stella Tillyard. I denna enastående och fascinerande bok möter vid de fyra systrarna Lennox under närmare 100 år (beroende på åldersskillnad mellan dem och hög ålder för några av dem) från cirka mitten av 1700-talet och en bit in på 1800-talet. Även om systrarna var besläktade med flera viktiga familjer så är det i huvudsak den "lilla" världen vi här möter och det diskuteras hem, familj och olika praktiska frågor medan politik i mångt och mycket lyser med sin frånvaro. Dock skulle flera av systrarna till och från orsaka skandaler i societeten och en av dem blev även på håll vittne till den brutala revolten på Irland 1798. Allt som allt högintressant läsning för den som är road av 1700-talet och även för det mer intima bortom männens värld med politik, krig och stora gester. 

Älskaren

 Den fyrtionionde boken som jag har läst ut i år är "Älskaren" (1984) av Marguerite Duras. Det är en ibland ganska dunkel och tvetydig skildring av en ung flicka ur en fin men deklasserad familj som får ihop det med en östasiatisk man. Åter har det givetvis diskuterats hejvilt vad som är självbiografiskt och inte men jag har valt att läsa det som en roman. Perspektivet varierar i boken från det subjektiva till det mer utomstående objektiva. Ibland finns dunkla passager som jag förmodligen skulle behöva läsa om. Dock en viss stämning över denna berättelse som ändå var tämligen lättläst.