Blod eld död

 Den fyrtioåttonde boken som jag har läst ut i år är "Blod Eld Död" (2011) av Ike Johanesson och Jon Jefferson Klingberg. Jag fick den då ganska nyutkomna boken i julklapp av min syster och detta är väl tredje eller fjärde gången som jag läser den. Två personer som var med när svensk hårdrock gick in i överfart och blev verkligt intressant, även på det internationella planet, sammanställer en inte komplett historia över svensk hårdrock men dock en historia med fokus på stilbildarna och de som på ett eller annat vis förnyat svensk hårdrock. Berättelsen börjar med tillbakablickar till sjuttiotalet med rökiga band som November och det första verkliga Heavy Metal-bandet i Sverige, Heavy Load. Det blir den obligatoriska utflykten till Upplands Väsby med namn som Europe, Yngwie Malmsteen och Candlemass. Pappan till Quorthon i Bathory berättar rörande om sin son, en av stilbildarna inom Black Metal och vi möter den inte fullt friske Pelle "Dead" Ohlin, får följa dödsmetallens utveckling samt får vissa specialkapitel med olika teman såsom metal och media, kvinnor inom metal och så vidare. Vissa av de personer läsaren möter är vanliga och trevliga människor, andra är inte helt friska och en minoritet är rent ut sagt motbjudande i sin livsstil och/eller människosyn. Det är dock en verkligt intressant resa och även om boken slutar precis i början av tiotalet kan den som så önskar komplettera den med TV-serien "Hård rock på export" som delvis överlappar denna bok men även mer än väl fortsätter där den slutade. En genomarbetad bok om när svensk rockmusik för första gången kom att aktivt bidra till utvecklandet av nya stilar och med dödsmetal, doom metal och black metal. Mycket läsvärd och då inte bara för hårdrockaren. 

Och så... dagens Proust!

Ovan: Major Esterhazy (1847 - 1923), huvudperson i Dreyfus-affären och den egentlige spionen. 

På sidan 247 - 276 i tredje delen, "Kring Guermantes", försöker berättaren förmå Norpois att hjälpa dennes far in i franska akademin. Makarna de Guermantes talar om mesallianser, om Saint-Loups kärlek till Rachel då herrens nåd och jämför denna (till den förras nackdel) med Swanns kärlek till Odette. Hertiginnan de Guermantes pratar om Madamde de Cambremer som hon jämför med en kohjord. Norpois och Bloch diskuterar Dreyfus-affären och något av Blochs agerande under exempelvis rättegången mot Zola återges. Hertigen kommenterar affären och hela sällskapet uttalar sig förklenande och raljerande om Dreyfus-anhängarna. Norpois och Bloch diskuterar vidare även om den förre börjar tröttna något. Man diskuterar en bal hos furstinnan de Sagan och Bloch märker av en viss kyla i sällskapet i sin egenskap av jude och dreyfusard. Han tar ett något pinsamt avsked av värdinnan, Madame de Villeparisis.