Kejsaren

 

Den femtionde boken som jag har läst ut i år är "Kejsaren" (1977) av Ragnar Svanström. Jag tror att jag tidigare har läst den tre gånger, men jag behövde friska upp minnet. Vet att jag lånade den någon gång på nittiotalet och senare hittade jag den i min framlidne farfars bibliotek och med farmors goda minne fick jag med mig boken som permanent lån. Ragnar Svanström var en historiker som ursprungligen var assistent till den legendariske historikern Carl Grimberg (Svenska folkets underbara öden). Han blev dock senare en helt självständig författare med ett antal populärt hållna historiska verk på sin meritlista. 

"Kejsaren" är en form av biografi över Wilhelm II, den siste tyske kejsaren. Svanström skriver i en essäartad stil där nästan varje kapitel kan läsas för sig men han följer likväl Wilhelm från det att han föds i Berlin 1859 till dess att han dör i exil på slottet Doorn utanför Utrecht 1941. Här skildras Wilhelms ungdom, hans förkrympta arm, relationen till modern och mormodern Viktoria (de hade samma namn), faderns död efter 99 dagar som kejsare, Bismacks avskedande, diplomatiska blunder under perioden 1890 - 1914 samt Tysklands inringande, hovskandaler och slutligen urladdningen i och med världskriget 1914. 

Den till det yttre så mäktige Wilhelm förmår inte på minsta vis hindra världskriget och hans ställs alltmer åt sidan under kriget innan han till sist nesligen tvingas lämna Tyskland för Nederländerna om morgonen 10 november 1918. Han lever därefter, svårt kringskuren, på godset Doorn där han även avlider sommaren 1941. Överlag en lärd och mycket lättläst framställning av den siste tyske monarkens liv och jag har ännu god behållning av den vid en fjärde omläsning. Rekommenderas starkt för den som är intresserad av tysk nittonhundratalshistoria. 

Och så... dagens Proust!

Ovan: Academie Francaise. 

På sidan 290 - 301 i tredje delen, "Kring Guermantes", skildras hur den tyske fursten, efter en tids sjukdom, slutligen förmår de Norpois att rekommendera honom till akademien. Han ska för den skull besöka Madame de Villeparisis och berättaren knyter därmed ihop säcken genom att förklara varför han är där denna kväll. Därefter skildras något om Baron de Charlus ankomst och dennes beteende och dominerande personlighet.