Den tjugosjätte boken som jag har läst ut i år är "Fire and Rain: The Untold Story of 1970" (2011) av David Browne. Denna lätt vemodiga men ändå sakliga bok är författarens genomgång av några favoritartister från barndomen och hur deras historia sammanföll omkring 1970. Artisterna i fokus är Beatles, Simon & Garfunkel, Crosby, Stills, Nash and Young samt James Taylor. Det blir givetvis lite förklarande tillbakablickar. Browne går igenom året 1970 med vissa tillbakablickar och börjar med Beatles sista studioinspelningar (3 - 4 januari 1970) varefter Paul McCartney dagarna efter ser CSNY på Royal Albert Hall, där kvartetten spelar "Blackbird" (och en scenarbetare hade kladdat fast "övningskörning" på ryggen på den något pårökte David Crosby). Vi möter sedan Simon & Garfunkel i New York och den disharmoniske och kringflackande James Taylor (som 1968 hade skrivit kontrakt med Beatles skivbolag Apple och släppt en skiva där). Som läsare får vi sedan följa Beatles sammanbrott och efterdyningarna av detta liksom även Simon & Garfunkels betydligt mer stillsamma, nästan meditativa, dito. Parallellt med detta blir James Taylor stjärna medan CSNY också lyckas braka ihop temporärt efter många interna strider som slutar med att Stephen Stills långa perioder vistas i det lugnare England och umgås med delar av Bealtes. Utöver de musikaliska händelserna får vi även övriga händelser från USA och England under året: Weathermens terrorbombningar under våren, debaclet med Apollo 13, miljörörelsens framväxt, med mera. På djupet får vi även se hur sextiotalet och hippierörelsen når sitt slut. Överlag en mycket intressant och filosofisk bok om grundläggande historiska skiften men även om kärlek till musik. Mycket läsvärd.
Och så... dagens Proust!
Ovan: Giacomo Meyerbeer (1791 - 1864).
På sidan 398 - 426 i fjärde delen, "Sodom och Gomorra", skildras slutet av middagen hos Verdurins. Man ber Morel spela Debussy men han kan inte stycket och spelar Meyerbeer utan att någon inledningsvis märker skillnaden. Baron Charlus fäller en del spydiga kommentarer. Man börjar spela whist. Saniette hånas då han säger att han inte kan spela whist men piano. Hälsofrågor diskuteras. Madame Verdurin avråder berättaren från middag hos Cambremers på grund av risken för tristess. Det spelas whist väldigt livligt. Man diskuterar hälsofrågor. Middagen upplöses. Makarna Verdurin vädjar till Saniette att återkomma. Berättaren kommenterar Monsieur Cambremers dolda elakhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar