Fjärde republiken

 

Ovan: General de Gaulle vid tiden för krisen 1958. 

I sitt "tredje brev till Frankrike" varnade president Macron för inbördeskrig i Frankrike. Detta var troligen överdrivna ord men i fransk press dagarna innan valen 30 juni och 7 juli 2024 skildras ändå innevarande period som något av en ödesstund för dagens franska stat, den femte republiken. Nu är denna stat i sig själv inte särskilt gammal och går bara tillbaka till 1958 så det finns ännu ett betydande antal människor i vår samtid som gott och väl minns dess tillkomst. 

Frankrikes första två republiker existerade 1792 - 1804 samt 1848 - 51. När landet blev republik för gott 1870 så föddes tredje republiken (1870 - 1940) som alltså uppstod ur nederlaget i fransk-tyska kriget och sedan gick under i samband med nederlaget i andra världskriget. I denna republik hade presidenten mest rollen som representativt statsöverhuvud som utsåg regeringsbildare medan parlamentet istället hade betydande makt. Detta innebar också ideliga regeringskriser och kortlivade ministärer med snabbt skiftande allianser. 

Efter befrielsen 1944 ville man inte bara återuppliva tredje republiken som om ingenting hade hänt utan istället utropades hösten 1946 fjärde republiken. Författningsmässigt var skillnaden mellan tredje och fjärde republiken dock små och det rörde sig fortfarande om en stat med starkt parlament och svag presidentmakt. Fjärde republiken tvingades under sin korta existens ideligen hantera befrielsekrig i kolonierna. Lagom då Frankrike gick mot sitt nederlag i Indokina (första Vietnamkriget, 1946 - 55) utbröt en fullskalig revolt 1 november 1954 i Algeriet. 

Algeriet var nu inte vilken koloni som helst utan hade sedan 1848 varit en integrerad del i Frankrike och dess invånare hade representation i parlamentet i Paris. Med andra ord var Algeriet lite av "juvelen i kronan" i det franska imperiet. Fransmännen hade dock sköt Algeriet illa under tiden efter kriget och på själva fredsdagen 1945 hade franska trupper beskjutit algerier som demonstrerade för självstyre. Vidare dialog var efter det utesluten och nio år senare exploderade landet. 

Länge satte Frankrike in alla medel för att tvinga Algeriet till underkastelse och befrielsekriget blev en synnerligen grym historia med allt värre övergrepp från båda sidor. Kampen mot Frankrike leddes av Nationella befrielsefronten (FLN) och som motvikt bildade franska högerextremister organisationen OAS, vars mål var att Algeriet skulle kvarstå som del av Frankrike. Situationen blev allt värre med ideliga bombdåd även i Frankrike och även där utförda av båda sidor. 

Krisen blev akut 13 maj 1958 då etniska fransmän tog makten i Algeriet i en kupp och senare även landsatte fallskärmstrupper på Korsika som föll utan motstånd. I den vevan förklarade sig den nu lätt åldrade de Gaulle, hjälten från andra världskriget och tillfällig regeringschef 1944 - 46, att han var beredd att "rädda" Frankrike. Kuppmakarna hade heller inget emot detta då de såg De Gaulle som en patriot (helt riktigt) och som en garanti för att Algeriet skulle förbli franskt (där högg de i sten). Parlamentet i Paris var handlingsförlamat och föll undan för de Gaulls krav på "extraordinära befogenheter" i slutet av maj 1958. 

Saker gick dock inte som någon hade tänkt sig. Det som skedde i själva Frankrike i maj 1958 var ju i realiteten en snyggare statskupp där en stark man, under hot om våld från en annan grupp, kom till makten i ett krisläge. De Gaulle var nu en man som, för att använda ett modernt uttryck, "körde sitt eget race", och han gick inte i någons ledband. Han insåg att fjärde republiken hade gjort bankrutt men hade heller inga planer på att tvinga kvar ett folk som inte ville tillhöra Frankrike. Fjärde republikens siste president, Coty, avgick i september 1958 och 4 oktober 1958 utropades femte republiken som nu istället skulle ha en stark presidentmakt i amerikansk stil. Vid en folkomröstning i början av 1959 kunde De Gaulle på helt legitim väg tillträda som femte republikens förste president. 

Därefter följde många turer som faller utanför ramen i denna framställning men som slutade med att Algeriet blev självständigt fullt ut 3 juli 1962 efter ytterligare kriser, bland annat en ny statskupp i Algeriet 1961 och en på den tiden hemlig massaker på algerier i centrala Paris. OAS, som hoppats på De Gaulle, blev ytterst förbittrade och utsatte honom för flera mordförsök. Bland de mer spektakulära var att beskjuta presidentens bil med kulspruta i augusti 1962. De Gaulle klarade sig oskadd och konstaterade efteråt torrt att "de skjuter som grisar". 

Många etniska fransmän lämnade Algeriet efter 1962 och flertalet av dem slog sig ner i södra Frankrike, just de delar av landet där Front National fick sina första framgångar i lokalpolitiken. Och så lever tidigare generationers gärningar kvar in i vår egen tid. Och jag tror trots allt att Macrons problem är mindre än de som de Gaulle fick hantera. Och om det skulle bli en sjätte republik återstår att se. Men märkligare saker har hänt i historien.