Den trettionde boken som jag har läst ur i år är "Germany's Aims in the First World War" (1961) av Fritz Fischer. Denna moderna historiska klassiker, med den slående originaltiteln "Der Griff Nach Weltmach" slog ner som en bomb i Västtyskland då den kom ut. Många tyska historiker hade efter andra världskriget hävdat att tredje riket var en abnormitet, en urspårning, som utgjorde en extremt undantag i tysk historia. Fischer går nu tillbaka till "andra riket" eller tyska kejsardömet (1871 - 1918) och studerar landets politik under första världskriget utifrån tillgänglig dokumentation. Intressant nog hade en stor del av dessa dokument även beslagtagits av de allierade i slutet av andra världskriget och hamnat främst i USA. Det förefaller dock som om Fischer till sist hade tillräckligt med material för omfattande forskning kring tyska kejsardömets politiska mål under första världskriget. Det är visserligen sant att tyska kejsardömet framstår som mer sympatiskt än tredje riket även efter läsningen av denna bok, men inte enormt mycket. Det blir lite som att ställa tsarens Ryssland mot Sovjetunionen - hur kärvt tsardömet ändå var så kommer det alltid att te sig mer humant än Sovjetunionen med sin regelrätta masslakt av främst den egna befolkningen. Utifrån promemorior, utkast och protokoll från den tyska ledningens diskussioner får vi här en detaljerad bild av hur man tänkt sig Europa vid tysk seger. Inblandade var inte bara politiker och militärer utan i hög grad även representanter för det tyska näringslivet och det är värt att notera att flera av de industriella överhuvudena hade de mest "maktgalna" eller radikala förslagen. Även om förslagen modifierades allt eftersom kriget lycka växlade så förändrades de grundläggande dragen inte mycket. De långtgående förlagen fick i korthet ut på att Belgien skulle upphöra som stat, eller nästintill. Frankrike skulle bli av territorier och reduceras till en jordbrukarnation. Polen skulle bli tysk lydstat. Baltikum och Ukraina skulle bli tyskt eller lydstat. Ett nytt Europa, kallat "Mitteleuropa", skulle skapas med Tyskland som nav. Järnvägen till Bagdad skulle givetvis också färdigställas och det fanns även planer för utökade tyska kolonier. På sätt och vis ville Tyskland skapa ett EU men med kraftig tysk dominans. De som kritiserade Fischer menade att man inte kunde veta exakt hur utfallet blivit samt, i någon form av kålsuparteori, att Storbritanniens och Frankrikes dolda agendor inte var mycket bättre (Fischer förnekar å andra sidan inte detta helt och hållet men menar att det faller utanför ramen för hans bok). Dock har vi ju en viss hum om tysk politik efter krigsslutet i och med att Tyskland i mars 1918 faktiskt hade besegrat det då sönderfallande Ryssland och tvingade på landet en brutal fred ganska mycket i linje med vad man hade skissat fram i sina olika utkast. Som en ödets ironi var det dock det konservativa tyska kejsardömet som blev den första stat utanför det gamla tsardömet att erkänna Lenins Ryssland rent diplomatiskt och man menade rentav att man efter fredsslutet skulle kunna få en långt bättre relation till sin östliga granne (det fick man ironiskt nog också under tjugotalet, men inte exakt som man tänkt sig). En mycket tänkvärd bok där författaren ingående kan redovisa de dokument han hanterat vilket ändå gör att man är böjd att acceptera hans grundläggande tes i stort sett. Och givetvis undrar man hur Europa hade sett ut om Tyskland vunnit första världskriget och vem som i sådana fall hade startat ett eventuellt andra världskrig? Men det är, som det heter, en akademisk diskussion.
Och så... dagens Proust!
På sidan 471 – 82 i fjärde delen, "Sodom och Gomorra", gör berättaren ytterligare bilturer med Albertine där de hånglar och dricker champagne. Berättaren kommer in på hur han har dåligt samvete för att han inte bjuder Saniette till att besöka honom trots att han känner att han borde det. Denne är dock för blyg för att fråga om detta rätt ut. Han återvänder sedan till sina bilturer och hur han återvänder till hotellet och betalar chauffören Han kommer in på en utvikning om vilka klasser han helst umgås med (arbetare och aristokrater) och reflekterar över sin mors starka klassmedvetenhet. Chauffören kallas åter till Paris då bolaget misstänker att han myglar med ersättningen och berättaren får sedan beställa häst och vagn, till sin förtret. Under en utflykt blir berättaren tårögd då han för första gången ser ett aeroplan flyga över hans huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar