Jag tar inte farväl

 

Den sextionde och sista boken jag har läst 2024 är "Jag tar inte farväl" (2021) av Han Kang, årets Nobelpristagare i litteratur (julklapp från syster). Författaren Gyeongha, som nyligen skildrat blodiga detaljer i Koreas moderna historia, får av vännen Inseon ett uppdrag. Denna ligger på sjukhus efter en olycka och skickar Gyeongha för att mata hennes svältande fågel. Det är dock en kraftig snöstorm i annalkande och resan till den ö där Inseon bor blir ganska krävande för hennes väninna. Trots diverse strapatser tar sig Gyeongha till Inseons hus där hon sedan har märkliga upplevelser som kan tolkas som en dröm eller nära död eller som något annat. Detaljerna i den historia som de båda tidigare har undersökt rullas även upp. En ganska originell berättelse med lite drag av spökhistoria men även en skildring av Koreas moderna och plågsamma historia vilken jag personligen hade liten kunskap om, så gammal historiker jag själv nu är. 

Och så... dagens Proust!

Ovan: Louis XIV:s bror Philippe Orleans (1640 - 1701), även känd som "Monsieur". 

På sidan 311 – 50 i femte delen, ”Den fångna”, beskrivs hur Ski börjar spela med Morel som dock inte är så road. Berättaren och Charlus talar om Brichot, på vars föreläsningar Charlus ofta går. De talar om Madame de Villeparisis, som nu är död och Charlus drar historier om henne. Brichot återkommer och Charlus talar om ”fröknarna Vinteuls” dåliga rykte. Brichot påpekar att rykten kan ändras till det bättre när nya fakta framkommer. Tar Michelangelo som exempel. Charlus påstår att tre av tio är homosexuell och Brichot häpnar. De talar om Swann (som Brichot inte visste att Charlus kände) och om Odette. Charlus räknar upp hennes älskare. De talar om homosexuell inom franska adeln och kungahuset, såsom Louis XIV:s bror ”Monsieur”. Charlus påstår att hans kusin fursten är homosexuell. Verdurins talar samtidigt med Morel och Monsieur Verdurin slår i denne att Charlus förstör hans rykte och han får uppbackning av sin fru. De påstår att Morel är ”en visa på konservatoriet” och att Charlus övervakas av polisen samt är näranog rutinerad. Madame Verdurin slår därefter verkligen klorna i Morel och menar att han inte bör spela hos andra än henne. De ljuger även om att Charlus i sin tur ljugit när han lovade ordna hederslegionen åt Morel trots att han verkligen är på väg att göra detta. När Charlus återkommer triumferande till sällskapet och nämner just hederslegionen gör Morel ett verbalt utfall mot honom och denne, tagen med överraskning, blir förkrossad och mycket defensiv. Verdurins gör ingenting. Just då kommer drottningen av Neapel för att hämta sin solfjäder. Hon pratar med Charlus och då hon ser hans tillstånd leder hon honom ur salongen och bemöter de övriga med iskyla. Därefter blir Charlus svårt sjuk och förändras mycket till det bättre under åtminstone sin sjukdomstid.