Den sextonde boken som jag har läst ut i år är ”The Works of Ossian” (1765) av James MacPherson. Verket är intressant på så vis att det i sina första versioner (1761 och 1763) påstods vara bearbetningar av den keltiske barden Ossian vars verk författaren hade upptäckt. Denne Ossian skulle alltså ha levt i den mytiska tiden efter romarnas reträtt på 400- och 500-talet e Kr. Senare visade det sig dock att de hela med all säkerhet var en förfalskning av MacPherson själv. Denne lyckades rentav få flera dåtida kritiker och forskare att delta med artiklar i förord till boken. Om man dock bara ser verket som en fiktiv svit av episka poem så är det läsvärt. MacPherson var uppenbarligen en man med livlig och målande fantasi och målade upp mörka och intensiva skildringar av strider mellan kelter och stammar från Europeiska fastlandet i olika varianter. Allt som allt väldigt målande, om än påhittat, och verket kom även att påverka den samtida litteraturen enormt och bidra till romantikens uppblomstring. Väl värt att läsa för alla som är roade av Kung Arthur-historier (även om han och hans riddare inte förekommer här men väl samma anda som den mytvärld Arthur med flera kom ur).
Och så... dagens Proust!
Ovan: Bois de Boulogne.
På sidan 140 – 64 i sjätte delen, ”Rymmerskan”; fortsätter berättaren att i olika varianter älta Albertine men det blir mer intressant då han vemodig är ute och går i Bois de Bologne (åter med diverse Albertine-minnen i huvudet) och där ser tre unga flickor som han blir intresserad av och följer efter i vagn. Det visar sig att de senare sökt hertiginnan och att en av den var dennas släkting, Madame d'Eporcheville. Berättaren förbereder sig nu för lite umgänge i sällskapslivet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar