Den sjuttiotredje boken som jag har läst ut i år är "Blodiga tangenter" (2025) av Christer Lundberg. Sångaren Chris i The Bloody Keys, ett syntpop-band som egentligen aldrig slagit igenom, är försvunnen i Tyskland. Tidningarna börjar till sist skriva om gruppen i och med sensationsfaktorn samtidigt som Chris befinner sig i kidnapparen Jörgs våld. Denne beskriver sig som hans största fan men hotar honom med pistol och kedjar fast honom. I samband med denna händelsekedja rullas hela historien om bandet upp och vi rör oss tillbaka till 1988, då 14-åringarna Chris och Vince ser Depeche Mode och Nitzer Ebb på Scandinavium och blir alldeles till sig. Tillsammans med de kristna tvillingarna John och Paul sätter de upp bandet The Bloody Keys och tror att de ska bli nästa Depeche Mode. Vägen dit visar sig emellertid vara kantad av motgångar, fiaskon och förödmjukelser samtidigt som både Chris och Vince sjunker allt djupare ner i både alkohol- och narkotikamissbruk. För mig en nostalgisk skildring av de sena åttiotalet och nittiotalet och den period då "råsynten" drog in över Sverige efter de där konserterna i februari 1988. Därtill en mycket spännande och lättläst historia även för den som inte är ett skvatt road av syntmusik.
