Den nittonde boken jag har läst ut är "Kung Erik av folket" (1996) av Knut Carlqvist. Denna lite snåriga och tätt skrivna bok är en rejäl uppgörelse med äldre tiders historiker och deras skildring av Erik XIV:s regering (1560 - 68). Jag råkade händelsevis höra Carlqvist föreläsa om sin bok 24 september 1997 och han presenterade sig muntert som något av en rabulist och beskrev hur Alf Åberg till honom rutit: "Du har förstört 400 års historisk forskning!" Och det var väl ett betyg så gott som något. På ett gediget vis avlivar Carlqvist många av myterna om den sinnessjuke och tyranniske kung Erik och anledningen till att han nu en gång avsattes av sina bröder. Vi får även ingående porträtt av hans hantlangare Jöran Persson och hans älskade Karin Månsdotter samt att flera medlemmar ur högadeln. Carlqvist kan inte helt svara på vad som hände vid de berömda "Sturemorden" 1567 men han avlivar även här ett antal myter. Tonvikten ligger på Eriks regering men vi följer kungen fram till hans död och får även lite om vad som hände de närmaste decennierna. Krävande men mycket intressant läsning. Som en ironi fick den ganska röde Carlqvist sin bok utgiven av marknadsliberala Timbro.
Och så... dagens Proust!
På sidan 181 – 93 i sjätte delen, ”Rymmerskan” skildras hur Gilberte Swann besöker hertigparet Guermantes vilka talar ömt men en aning nedlåtande om hennes far. Hon adopteras senare av Forcheville och hennes ambivaltenta inställning till sin biologiske far och sitt judiska arv beskrivs. Berättaren skriver en artikel i Le Figaro om Elstir, som nu åter är på modet, och får gratulationsbrev från ett par personer varav den ena troligen är Bergotte under annat namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar