Den tjugosjätte boken som jag har läst ut i år är "Savage Journey: Hunter S Thompson and the Weird Road to Gonzo" (2022) av Peter Richardson. Boken var för övrigt en present från mina kollegor när jag bytte avdelning på jobbet och var en väl vald present. Det var givetvis nöjsamt att läsa om den legendariske men ganska galne journalisten Hunter S Thompson och hur han skapade sin "gonzo-journalistik" där han var så subjektiv som möjligt och ibland bara skrev som saker som inte direkt hade med ämnet att göra men ändå fick det hela att bli intressant. Visserligen påminns man efter att ha läst boken om att Thompsons berömmelse i grund och botten vilar på tre böcker: "Hells Angels: A Strange and Terrible Saga" (1966), "Fear and Loathing in Las Vegas" (1972) samt "Fear and Loating on the Campaign Wagon" (1974). Utöver ett antal bra artiklar så är det i övrigt många bisarra historier, droger och framför allt obscena mängder sprit. Thompson tappade gnistan redan då han skulle bevaka mötet mellan Ali och Foreman i Zaire 1974 men istället låg full i en pool och barmhärtigt nog snabbspolar författaren de sista sorgliga och av skrivkramp alltmer präglade åren. Dock högintressant läsning rent allmänt.
Och så... dagens Proust!
På sidan sidan 25 – 40 i sjunde delen, ”Den återfunna tiden” skildras hur berättare läser ett stycke av bröderna Goncourt som skildrar ett besök i Verdurins salong. Efteråt reflekterar berättaren över de olika personerna och hur de ändras över tid och även i minnet. Han slås av att personer man betraktar som banala då man umgås med dem senare kan upphöjas till stora personligheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar