Den femtioåttonde boken som jag har läst ut i år är "Hasse Alfredson - en sån där farbror som ritar och berättar" (2019) av Kalle Lind. Denna är, otroligt nog, den första biografin över Hasse Alfredson. Lind påpekar i förordet att det har skrivits spaltmetrar om HasseåTage men att biografisterna gör halt vid Tages död i oktober 1985. Trots det var Hasse aktiv i närmare 30 år till. Sist sista framträdande var då han fick en guldbagge i januari 2013. Lind gör en ganska traditionell biografi där vi följer Hasse från hans födelse 1931 till dess att han i stillhet avled 2019. Däremellan är det en aldrig sinande produktion av studentspex, skämt på radio, revyer, skämt på film och TV, böcker, teckningar, dikter och man vet inte allt. Värre skandaler får vi inte höra än att Hasse kunde vara lite glad i dryck (och mat). Dock skildras de tre extra svåra dödsfallen i hans liv, vilka påverkade honom mycket. Dels faderns död 1946, då Hasse var endast 15, därefter femårige sonen Mats död i en olyckshändelse 1967 och slutligen bäste vännen Tages förtidiga död 1985. Det fanns, enligt boken, ett strimma av mörker hos den utåt så fryntlige Hasse medan det snarare var Tage Danielsson som var optimisten. Allt som allt en mycket gedigen och informativ biografi som även ger läsaren en genomgång om vidare utforskning önskas. På slutet finns listor över Hasses olika produktioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar