Den fyrtiotredje boken som jag har läst ut i år är ”An Ambassador's Memoir, vol. III” (1925) av Maurice Paleologue vilket är den avslutande delen i Paleologues dagboksskildringar från tiden i St Petersburg/Petrograd. Boken börjar olycksbådande med uppgifter om ryska soldatmyterier i Marseille och senare även strejker i Petrograd där trupperna verkar alltmer opålitliga. Saker och ting ställs på sin spets i november 1916 då soldater skjuter på polisen istället för demonstranter. Däremellan får vi skildringar av flera japanska diplomater, däribland ambassadör Motono vilken lämnar sin post för att bli utrikesminister. Parallellt med detta blir duman, med namn som Miljukov och furst Lvov, alltmer kritisk till regimen. Brittiske kollegan Sir George Buchanan prisas ofta, exempelvis med orden ”Jag känner ingen mer perfekt gentleman än Sir George”. Redan om morgonen 30 december 1916, då han väcks av sin betjänt, får Paleologue höra att Rasputin under natten troligen har mördats av prins Jusupov. Det säger kanske något om hur illa planerat mordet var att ”hela” Petrograd kände till dåden redan dagen efter. Det hela bli även helt bekräftat redan dagen därpå. Paleologue är oroad över utvecklingen i landet och begär en audiens hos tsaren 7 januari 1917 för att varna honom för revolution (Sir George gjorde samma sak 12 januari) och tsaren talar vänligt med honom men verkar obekymrad. Detta blir hans sista audiens och därefter ser han tsaren två gånger till, på en konferens med Ententen 3 februari och på avstånd som fången i Tsarskoje-Selos park 27 april. Överlag blir situationen alltmer alarmerande i början av året och ryska politiker är både dystra och skräckslagna. 6 mars 1917 är temperaturen -43 i Petrograd, folk köar efter mat och många fordon står stilla. Samtidigt som oroligheterna redan tagit fart från 8 mars håller en prinsessan Radziwill en stor bal på kvällen 11 mars, troligen den sista under tsarens tid. Paleologue ser därefter hur monarkin kollapsar oväntat snabbt och folk sviker tsaren, inklusive släktingar som hans kusin Kirill. 24 mars infinner sig ambassadörerna i ett stökigt palats, fullt med beväpnade soldater, för att formellt erkänna ”Provisoriska ryska regeringen” under furst Lvov. Det rapporteras om anarki i Helsingfors och att matroserna på Kronstadt vill utropa en egen stat. Paleologue överlägger med franska regeringen om han, med sina nära band till den nyss fallna regimen, borde kallas hem. Flera revolutionärer, såsom Lenin och Plekhanov, kommer hem. En fransk delegation under den energiske rustningsministern Albert Thomas anländer och träffar Kerenskij, vilken Paleologue riktigt bedömer som en tung person i den nya regeringen. Albert Thomas ger honom 25 april ett brev där han kallas hem. Sista dagarna blir vemodiga. I en anteckning 12 maj noterar han hur snabbt hans gamla vän- och ungängeskrets har skingrats efter revolutionen. Han lämnar Finlandsstationen 16 maj och går över gränsen mellan Torneå och Haparanda dagen därpå, med en klump i halsen. Flera gånger förutspår Paleologue i sina anteckningar att saker och ting kommer att bli värre i Ryssland och tyvärr fick han rätt. Trots det tragiska ämnet en enastående fin och mörkt romantiskt skildring av tsardömets sista tid. Den som bara vill läsa en skildring av Ryssland under första världskriget borde läsa Paleologue.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar