An Ambassador's Memoirs Vol. I

 Den fyrtionde boken som jag har läst ut i år är "An Ambassador's Memoirs" (1925) av Maurice Paleologue, den siste franska ambassadören i tsar-Ryssland. Den ytterst välformulerade diplomaten, som även var författare, har skrivit den kanske mest underhållande memoarbok av alla de jag har läst från första världskriget. Paleologue hade utmärkt känsla för detaljer, små anekdoter och att kunna fånga människor på kornet. Vi får redan i första kapitlet redan på lite om tsarens matvanor och flera anekdoter från president Poincarés besök i St Petersburg i juli 1914. En rörande scen är då Paleologue helt ensam får stå och konversera den helt utmattade tsarinnan vilken hade lidit sig igenom alla galamiddagar och liknande. Så fort Poincaré åkt skickar Österrike-Ungern den fatala noten och "svarta veckan" följer med sina febrila försök att förhindra krig (och vissa källor hävdar att Peleologue, som tydligen hatade Tyskland, fördröjde en rad uppgifter till franska regeringen för att skynda på utvecklingen mot krig) innan allt kollapsar de första dagarna i augusti 1914. Pourtales skildrar det höga känsloläget de där dagarna och hur man blir omfamnad av både tsaren, ÖB Nikolaj Nikolajevitj samt den annars så torre Sir George Buchanan. Både han själv och Sir George tycks ett tag i mitten av månaden nästan svärma för tsarismen men sedan vänder euforin snabbt och och med de blodiga förlusterna mot tyskarna, delvis en följd av försvarsminister Suchomlinovs inkompetens. De mer kallhamrade sidorna hos trion Ryssland, England och Frankrike skildras i samtal mellan Paleologue, Sir George och utrikesminister Sazonov där England och Frankrike först lovar bort Konstantinopel till Ryssland och de andra två lovar bort Egypten till Englans. Vid första audiensen med tsaren på månader, 21 november 1914, sitter de båda med en karta och spånar mer eller mindre om hur man ska stycka upp Turkiet, Österrike-Ungern och Tyskland. En del av vad de den kvällen diskuterade blev också verklighet 1918 - 19 men då utan rysk medverkan, ironiskt nog. Paleologue skildrar även hur krisen slår till i den ryska armén redan i december då ammunition och vapen tryter och defaitismen breder ut sig efter nyåret. Vid den här tiden träffar Paleologue även Rasputin, en man han finner både fascinerande och motbjudande. Under först halvan av 1915 ger Paleologue breda skildringar av det ryska samhället och boken slutar typiskt nog med att en miljonär, Putilov, i samtal med författaren 2 juni 1915 förutspår en blodig revolution i landet. Ytterligt välskrivet och medryckande läsning.