Den trettionionde boken som jag har läst ut i år är "The Memoirs of Raymond Poincare 1913 - 14" (1928) av Raymond Poincaré. Översättaren George Arthur påpekar att han kortat några internt franska angelägenheter vilka återges i kortversion. Här har man alltså slagit ihop två år och 1913 börjar med att han själv blir republikens president 18 februari 1913 varvid en ny regering får bildas under Barthou. Den hinner typiskt nog falla innan året är över och Viviani blir regeringschef. Mycket av året tas upp av diskussioner om förlängd värnplikt, Balkankrigen samt tyska provokationer. I början av 1914 exploderar den så kallade "Caillaux-skandalen" då makan till finansminister Caillaux skjuter ihjäl Le Figaros chefredaktör Gaston Calmette. Otroligt nog frikänns hon av rätten 28 juli 1914 då det anses att hon "försvarade sin mans heder". Vid det laget hade nationen dock fått annat att tänka på. Poincaré återger hela förloppet efter mordet på Franz Ferdinand men påpekar ständigt att han naturligtvis inget visste utan mest vill återge hur den blivande fienden agerade. Han åker därefter på besök till St Petersburg 20 - 24 juli 1914 och det är först då han själv är på havs, på väg till Sverige, som Österrike skickar sin not till Serbien. Situationen tillspetsas och det är kung Gustav V och svenska politiker som håller honom underrättad om händelseutvecklingen medan han genom sitt statsbesök. Därefter får han slopa besök i Danmark och Norge på grund av läget och återkommer till Frankrike 31 juli 1914. Han framstår därefter mest som en åskådare till skeendet och boken avslutas märkligt nog 4 augusti 1914, då de större makterna gått i krig med varandra. Intressant men ändå en smula torrt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar