An Ambassador's Memoirs Vol. II

Den fyrtioandra boken som jag har läst ut i år är ”An Ambassador's Memoirs, vol. II” (1925) av Maurice Paleologue. I dagboksform fortsätter den siste franske ambassadören i tsarens Ryssland att skildra sina upplevelser med skarp blick. Boken börjar med sommaren 1915 då kriget går allt sämre och det förekommer oroligheter i Moskva med plundringar av tyskättade personers butiker, med mera. Den åldrige ministerpresidenten Goremykin vill avgå men hålls ännu kvar av tsaren som för övrigt själv, enligt ambassadören, ser sliten och åldrad ut numera. Den oduglige krigsministern Sukhomlinov får till sist sparken (och ställs inför rätta, både av tsarens regim och senare av provisoriska ryska regeringen) samtidigt som utrikesminister Sazonov rättframt vädjar: ”För guds skull, ge oss gevär!” Den militära krisen kulminerar i att ryska Polen helt och hållet evakueras. Tyskarna intar Warszawa 6 augusti. Paleologue noterar på håll hur illa judar behandlas av både ryssar och tyskar. Han gör många intressanta iakttagelser kring tsarparet, exempelvis hur ensamma och isolerade de är samt hur närmast spartanskt hovet är i sin enkelhet. En gestalt som lyfts fram utöver Rasputin är tsarinnans trogna vän Madam Vyrubova, vilken han flera gånger träffar på middagar med andra personer i de högre kretsarna. Nästan samtliga inblandade är svårt bekymrade så tsaren i september 1915 sparkar ÖB Nikolaj Nikolajevitj och övertar rollen själv (om än med general Alexejevitj som de facto ÖB). Den militära tillbakagången fortsätter dock när Litauen förloras och Bulgarien samtidigt ”sviker” sina slaviska brödrafolk genom att träda in i kriget på Centralmakternas sida. Paleologue reflekterar även över sig själv och är medveten om att han inte förstår det vanliga ryska folket då han i stort sett bara träffar överklassen. Själv undrar jag verkligen om han bara PRATADE då han ensam träffade flera av dessa enligt beskrivningen undersköna grevinnor och prinsessor (som ofta namnges med en initial)? I början av 1916 blir den tyskättade Stürmer regeringschef och Paleologue har inte många goda ord att säga om denne. Lite gemyt förekommer dock såsom när han ser journalfilmer från västfronten med tsaren. ”Vilka minnen vi delar, käre ambassadör” säger en sentimental Nikolaj II ett par dagar senare medan de röker tillsammans. Han hinner även träffa den unge Prokofiev på en middag och denne spelar några av sina verk. I maj tar Paleologue emot en fransk delegation med bland andra den socialistiske rustningsministern Albert Thomas vilken ser fram emot det närmast exotiska i att få träffa ”autokraten”. Denna del av hans framställning slutar i augusti 1916 vid den tid då Sazonov helt överraskande sparkas (trots att både Paleologue och Buchanan vädjar för honom i brev till tsaren) och Rumänien träder in i kriget på Ententens sida. Trots att jag känner till hur allt slutar är detta ändå andlöst spännande läsning och något av ett ödesdrama såsom Paleologue framställer det.