Den trettioförsta boken som jag har läst ut i år är "They Were Counted" (1934) av Miklos Banffy. Författaren, en förmögen ungersk adelsman som även var landets utrikesminister en kort tid på tjugotalet, skildrar i den första i en trilogy sin egen klass under åren före första världskriget. Romanen utspelar sig mestadels i Banffys och hans fiktiva huvudpersonens hemtrakt - Transylvanien - men även i Budapest och enstaka gånger i utlandet. En stor del av hans egen barn- och ungdom har inspirerat de personer som passerar revy i denna lättlästa och klassiskt episka berättelse. Huvudpersoner är två kusiner, grevarna Balint Abady och Laszlo Gyeroffy. Medan den första är idealistisk och menar att adelskap förpliktar så bränner den andre av pengar på champagne, spel och kvinnor. Båda kusinerna har olyckliga kärlekshistorier. För sent i livet inser greve Abady att han älskar sin granne, den redan gifta Adrienne Uzdy. Denna strålande skönhet är sexuellt frigid på grund av sin grymme man så kärleksparets relation blir egendomligt platonsk. Samtidigt suktar kusinen Lazslo efter den unga prinsdottern Julia men det faller på omgivningens intriger. Att han har stort stöd av sin trogna älskarinna Fanny berör honom föga. Boken utspelar sig 1905 och i bakgrunden finns Ungerns kamp för självstyre där verkliga och kända namn som Tisza och Andrassy passerar revy. Banffy, som upptäcktes först efter kommunismens fall och i och med att hans dotter översatte verket till engelska, har jämförts med stora berättare som Tolstoj och Dickens och även om berättelsen har drag av melodram så läste jag glatt igenom denna första tegelsten i trilogin. Något för alla och envar och inte minst ni som är road av lätt romantiska historiska skildringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar