Den trettioåttonde boken som jag har läst ut i år är "Lost Splendour" (1967) av furst Felix Jusupoff. Boken kom ursprungligen ut på franska under titeln "Avant l'Exile" men fick här den inte opassande titeln "Lost Splendour". För visst är det en närmast sagoliknande värld som den stormrike, ytlige och nöjeslystne men ändå inte osympatiske fursten skildrar. Visst finns en del lite unkna kommentarer om judar eller om kvinnors "natur" men annars är fursten som sagt en ganska underhållande om än inte särskilt djupsinning skildrare av den gamla ryska överklass som så snabbt kollapsade 1917. Hans släkts historia skildras och där finns givetvis en del udda figurer såsom den äldre kvinnliga släkting som eventuellt hade sin gamle älskares skelett i en kista. Det blir även en del skildringar av olika samhällsklasser då fursten trots allt ibland klädde ut sig (ofta till kvinna) och gav sig ut i folkdjupet. Lagom då han gifter sig med tsarens vackra systerdotter Irina bryter första världskriget ut och allt går överstyr. En stor del av boken ägnas förstås åt mordet på Rasputin, där fursten var gärningsman. Vi får en ingående skildring av Rasputin och hans maner samt den ödesdigra natten 29 december 1916 då Rasputin visade sig ytterligt svår att döda. Det inte alltför välplanerade dådet avslöjades snart och fursten skickades till Krim vilket underlättade för honom i realiteten. Förutom ett par avstickare norrut blev han sedan kvar på Krim tills evakueringen 1919 samtidigt som otaliga medlemmar av tsarfamiljen och andra han kände blev mördade av bolsjevikerna. En stark skildring av förgången och närmast osannolik värld som fick ett brått slut, inte utan anledning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar