Den trettiofjärde boken som jag har läst ut i år är "Memoirs 1912" (1926) av Raymond Poincaré, flerfaldig fransk regeringschef och republikens president 1913 - 20. På internet har jag hittat Poincarés memoarer för åren 1912 - 15 och bockar nu av dem. Just denna volym, den första, ägnar sig åt en del tillbakablickar och början av boken innehåller mycket om Marocko-krisen 1911 och avtalet med Tyskland 4 november 1911. Överlag blir det mycket om relationen till Tyskland och Poincaré drar igenom händelser som han själv inte upplevt (t.ex. Lord Haldanes uppdrag i Berlin våren 1912) och som jag kan utan och innan vilket blir lite tråkigt. Betydligt mer intressant (och anledningen till att jag läste honom) är när han skildrar mer interna franska angelägenheter. Han skildrar hastigt hur han träffar Gustav V i Cannes då man inviger statyer av drottning Viktoria och Edward VII. Det blir porträtt av kollegor som Briand, Caillaux, med flera. Skildringen av hans besök i S:t Petersburg 9 - 19 augusti 1912 är en av bokens höjdpunkter och vi får beskrivningar av tsaren och hans hov samt av tråkiga militärparader medan Poincaré tänker på de pågående Balkankrigen och mest vill hem. Han noterar att undantagstillstånd proklameras kring Kronstadts marinbas så fort han lämnat staden. Under besöket hinner han även träffa Sir George Buchanan, som jag läst parallellt med denna bok. Sista delen av boken skildrar nästan uteslutande Balkankrigen och stormakternas bemödanden att nå en lösning vilket inte är helt lätt med tanke på den röriga politiken och de snabbt skiftande allianserna på halvön. Givetvis mycket polemik mot tyska politiker angående det senare världskriget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar